Hur riggades ett skepp som Vasa? Och hur gick det till att segla det enorma skeppet? Dessutom: kollerstocken som styrsystem får återupprättat rykte. När Vasa bärgades 1961 öppnades en marinarkeologisk skattkista från tidigt 1600-tal med tusentals fynd som berättade om skeppet och människorna som var ombord. Bland de mest anmärkningsvärda fynden är alla föremål av trä, metall och tyg som utgör skeppets rigg. Dessutom hittades hela nio segel som överlevt tre sekler under vatten. Tack vare de unika fynden har den komplicerade riggen kunnat rekonstrueras i detalj och forskarna har kunnat förstå hur ett fartyg som Vasa seglades och styrdes. Vasamuseets forskningsledare Fred Hocker och Olof Pipping som är expert på historisk riggning av fartyg, samtalar med Catrin Rising om hur Vasa riggades, seglades och styrdes.

När kvarlevorna efter människor som fanns ombord på Vasa undersöktes konstaterades att skelettet som forskarna kallade G var en man. Nu visar ny forskning att det var fel. Skelettet tillhör en kvinna. Osteologerna som undersökt skelettet anade att G kunde vara en kvinna, på grund av hur höftbenet ser ut. Med hjälp av DNA-analyser går det att ta reda på mycket mer. Sedan år 2004 har därför Vasamuseet ett samarbete med institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet som undersökt alla skelett på Vasa. Det går att ta reda på massor med hjälp av DNA-tekniken, till exempel om personerna hade anlag för olika sjukdomar och i så fall vilka, eller detaljer som om de hade fräknar och vått eller torrt öronvax.

Om olika typer av tidmätare som hittats på skeppet Vasa och hur och varför tiden på Vasas tid var annorlunda än i vår egen tid. Om varför det heter "åtta glas" och hur ofta timglaset vändes. Vasamuseets kommunikatör Catrin Rising i samtal med en av museets pedagoger, Inger Elgestedt, pedagog på Vasamuseet om tid på Vasas tid.

Först sjönk hon, sedan bärgades hon − och nu är hon på väg att sjunka ihop! Sakta men säkert rör hon sig nedåt och utåt, en knapp millimeter per år. Det handlar förstås om Vasa som har den lilla egenheten att vilja kantra och sjunka ... Här får du lära dig mer om det stora projektet med att stötta skeppet Vasa. Ett projekt som för enkelhetens skull heter just Stötta Vasa.

Vasamuseets forskare arbetar med att återskapa kläder till två personer som hittats vid utgrävningarna av Vasa. De har fått namnen Baltzar och Beata. Deras kläder är en del av museets unika samling av textilmaterial – en av de största samlingarna i världen med textilier, läder och kläder från vanliga människor från denna tid. I det här poddavsnittet samtalar Vasamuseets kommunikatör Catrin Rising med Anna Silwerulv, dräkt- och textilhistoriker och ansvarig för dräktforskningen på Vasamuseet och med Josefin Lindegren, dräkt- och konsthistoriker och dokumentationsansvarig för Vasamuseets textilsamling. De berättar om arbetet med Vasas textila samling och om att återskapa dräkter från 1600-talet och vad vi kan lära oss av det.

Vad är skillnaden på en skeppare och en styrman? Och vem är det som styr skeppet egentligen? Ett skepp som Vasa var under 1600-talet som ett flytande samhälle i miniatyr. Här trängdes hundratals människor med olika befattningar tillsammans. Förutom officerare och båtsmän var det soldater, präster, skrivare, trumpetare, bråcksnidare, kockar, barberare och skeppsgossar. Vad gjorde alla dessa människor i sina olika roller och yrken ombord? Hur levde de, vad åt de (och när och hur?) och hur fördrev de tiden i perioder när skeppet låg stilla ? Patrik Höglund, doktor i historia och marinarkeolog vid Statens maritima och transporthistoriska museer, berättar om hur livet ombord var på ett skepp som Vasa under tidigt 1600-tal. Vilka grupper tjänstgjorde ombord, vilken status hade de och hur de förhöll sig till varandra. TIPS! Läs Patrik Höglunds avhandling: Skeppssamhället. Rang, roller och status på örlogsfartyg under 1600-talet som handlar om just detta.

När skeppet Vasa förliste i augusti 1628 följde kanoner, möbler och omsorgsfullt packade kistor med ner i djupet. Efter 333 år på botten kom de till ytan igen och hamnade på museum. Att följa de här föremålens hela historier – från råvara till museiföremål – ger nya och spännande inblickar i livet på 1600-talet. I det här poddavsnittet samtalar Vasamuseets kommunikatör Catrin Rising med Anna Maria Forssberg, forskare på Vasamuseet och Svante Norrhem, lektor i historia vid Lunds universitet om tio föremål från Vasamuseets samlingar. De sistnämnda är också redaktörer för boken Föremålens hemliga liv. Kön och genus i Vasamuseets samlingar där forskare och experter beskriver tio föremål från Vasamuseet som på olika sätt belyser frågor om kön och genus. Föremålens hemliga liv är en berättelse om de män och kvinnor som var ombord när skeppet Vasa sjönk, men också om 1600-talets samhälle – om vardag och fest och om krig och kärlek. Upptakten till boken är samarbete mellan Vasamuseet, Victoria & Albert Museum i London, och universiteten i Lund och Plymouth inom ett projekt med namnet Gendered interpretations. Projektets syfte var att lyfta fram nya perspektiv på genus och sexualitet i museernas samlingar.

Vad åt besättningen ombord på ett skepp som Vasa? Vad hade de med sig lasten? Vad åt människorna i stan och hur kunde de laga sin mat om de inte hade kök? Om detta, liksom om vad som odlades, vad människorna drack (inte vatten!) och en hel del om mat och måltider i både slott och koja samt om den första kokboken på svenska samtalar Vasamuseets Catrin Rising med Karin Schaefer, pedagog på Vasamuseet och Ulrika Flodin Furås, trädgårdsjournalist och författare som ansvarar för Vasamuseets trädgård.

År 2021 är det 60 år sedan skeppet Vasa bärgades. Den 24 april 1961 klockan 9.03 syntes en krusning på vattnet och ett svart trästycke gled oändligt sakta upp över ytan. Det var toppen av ett spant, den första delen av Vasa som såg dagens ljus efter 332 år och 8 månader under vattnet. Radion direktsände och tv-kamerorna var riktade mot vattenspegeln mellan bärgningspontonerna Oden och Frigg, där Vasas lyftvajrar var fästade. I det här poddavsnittet samtalar Vasamuseets kommunikatör Catrin Rising med Eva Wiebe, guide på Vasamuseet, som specialiserat sig på Vasabärgningen. Övriga medverkande är Vasadykaren Åke Lindquist, Jarl Ellsén, dåvarande chef för marinens pressdetalj som ansvarade för informationsarbetet om Vasa-projektet, samt Klas Helmerson, före detta museichef på Vasamuseet.

Vasa var inte bara ett krigsskepp, hon var också i högsta grad ett verktyg för kungen att imponera på och påverka både svenska folket och främmande makt. I det här poddavsnittet berättar Vasamuseets forskare Anna Maria Forssberg om propaganda på 1600-talet, hur den kunde se ut och vad den ville den förmedla. Petter Ljunggren, historielärare och pedagog berättar mer om hur propaganda kan utläsas genom några av Vasas skulpturer.

Hör om Vasas imponerande skulpturer, över 700 till antalet och målade i starka färger när skeppet gav sig av på sin jungfrufärd. Vasamuseets forskare Anna Maria Forssberg berättar om varför ett krigsskepp som Vasa var så rikt utsmyckat, vad de olika skulpturerna betydde och vem eller vilka de riktade sig till. Möt också Hans-Peter Hedlund, målerikonservator, som berättar om färgsättningen av Vasas skulpturer och hur detektivarbetet att hitta färgerna gick till. Han har målat de kopior av Vasas skulpturer som idag finns att se i utställningen Vasa på nära håll.