I K-podd avsnitt 81 tar arkitekturhistorikern Cathrine Mellander Backman oss med på en exkursion i det sena 1900-talets postmoderna bebyggelse. Vi samtalar om vad det är som gör den här bebyggelsen typisk och också om vad som behövs för att den inte ska rivas ut och förloras för eftervärlden.

I podden kommer Cathrine Mellander Backman in på att det ännu saknas tillräcklig kunskap om de kulturhistoriska värdena i det sena 1900-talets bebyggelse. En kunskap som behövs för att på klokt sätt ta vara på den här bebyggelsen för framtiden.

– Bristen på kunskap om det sena 1900-talets arkitektur är särskilt problematisk när vi har en klimatkris som kräver en omställning i byggbranschen, från att riva och bygga nytt till att istället anpassa och bevara, säger Cathrine Mellander-Backman, arkitekturhistoriker och utredare på Riksantikvarieämbetets kulturmiljöavdelning.

Bildexempel där podden bor på K-blogg: k-podd-81-postmodern-bebyggelse-hur-sparar-vi-den-for-framtiden

Bevarande viktigt för förståelse

Men det är inte bara klimatskäl som gör att vi behöver ha med den här biten av vår historia in i framtiden:

– När vi tar fram historiska fakta om det förflutna så förser vi platser, landskap, miljöer och byggnader med mening och vi tillskriver dem ett värde. De hjälper oss att förstå vårt förflutna. Därför är det viktigt att också bevara den här moderna bebyggelsen. Att förstå ett samhälles historiska utveckling är fundamental också för att förstå sin samtid, säger Cathrine Mellander Backman.

https://k-blogg.se/wp-content/uploads/2024/02/Untitled-Session-7_mixdown.mp3

Några bildexempel

Terry Farrell var en av de mest inflytelserika arkitekterna i England under de sista decennierna av 1900-talet. Farrells gestaltning av MI6 i London (Secret Intelligence Service) invid Themsen från 1994 kännetecknas av eklekticism och en hög grad av ingenjörskonst där olika historiska stilelement har kombinerats på ett lekfullt vis. Foto: Richard Cooke (CC BY-SA 2.0)

 

När Södra stationsområdet planerades under tidigt 1980-tal tog Stockholms stadsbyggnadskontor fram ett kvalitetsprogram för att säkerställa att det fick en sammanhållen gestaltning även om flera olika byggare och arkitekter fick uppdragen att uppföra och färdigställa området. Den spanske arkitekten, Ricardo Bofill, ansvarade exempelvis för den så kallade ”Bofills båge” som utgör en ansenlig svängd byggnadskropp med central placering i området. Bofills båge, uppförd 1992, utgör genom sin volym och svängda form samt genom sin klassicerande utformning en tydlig representant för postmodernismen. Foto: Håkan Svensson (CC BY-SA 3.0) Bostadshuset i hörnet Rådmansgatan-Upplandsgatan i Stockholm från 1979, ritat av arkitekten Sune Malmquist, är ett tidigt exempel på en följsam anpassning, i både höjd och fasadkomposition, till den omgivande stenstaden. Med element hämtade från den klassiska arkitekturen i form av rusticerad bottenvåning, pilastrar med joniska kapitäl och gesims samt dekorativa inslag kring fönster och dörrar utgör byggnaden ett avsteg från den tidigare modernismens avskalade formspråk. Foto: I99pema/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0) Stadsplanen för S:t Eriksområdet i Stockholm togs fram av planarkitekten Aleksander Wolodarski och byggnaderna, uppförda mellan 1995-1998, ritades av arkitekterna Brunnberg & Forshed. Bebyggelsen anknyter till den svenska 20-talsklassicismen i såväl skala, färgsättning som fasadkomposition. Stadsplanen för området utgör ett tydligt uttryck för ett förnyat intresse för olika värden i stadsrummet som växte fram under 1970- och 80-talen, såsom rumslighet, platsbildningar, grönstrukturer och en anpassning av ny bebyggelse till befintlig.  Foto: I99pema/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0) Skanskas kontorshus, vid Lilla bommen i Göteborg, uppfört 1989 och ritat av arkitekten Ralph Erskine. Byggnaden ger, genom sin röd- och vitrandiga fasad och takets uppstickande byggnadsdelar, associationer till sjömärken och periskop. Detta kommunikativa inslag var kännetecknande för det postmoderna formspråket. Byggnaden har även inslag av så kallad ”high tech” som kännetecknas av ett utpräglat användande av glas och stål i materialen och av att exteriören strävar efter att synliggöra byggnadens bärande strukturer samt att trappor, hissar och ventilationssystem utgör del av den arkitektoniska gestaltningen. Foto: ArildV/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0) Nya Riksbanken i Uppsala, uppförd 1989, ritad av arkitekten Carl Nyrén. Den kvadratiska byggnadsvolymen, den centralt placerade glaslanterninen på taket samt fönstrens symmetriska placering i fasaden bidrar till byggnadens strama formspråk. Den sparsmakade gestaltningen med inslag av klassicism kontrasteras av byggnadens starka färg i en varmt röd nyans. Den internationella postmodernismens intresse för klassisk arkitektur och starka signalfärger fick en mer nedtonad framtoning i Sverige. Foto: Foto: I99pema/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0)

 

 

 

Inlägget K-podd 81: Postmodern bebyggelse – hur sparar vi den för framtiden? dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Välkommen till ännu ett K-podd – Arkiv special. Vi som arbetar i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning. 

När vi pratar om historiska arkiv och arkivhandlingar på kulturarvsinstitutioner ser nog många en forskare framför sig, som tar del av dokument eller bilder inom ett specifikt område. Kanske som underlag till en avhandling, en utredning eller en bok. Och så ser det ofta ut hos oss, även om alla är välkomna att besöka vårt arkiv och ta del av våra samlingar.

Men, finns det andra sätt att använda eller ta del av vårt arkivmaterial?

Såklart det gör!

Ibland är användningsområdet kanske lite oväntat. Många av er lyssnare förväntar sig nog inte att en konstnär har användning av vår topografiska samling i sitt konstprojekt.

I det här avsnittet ska vår kollega Maria Jonsson, arkivarie och konstnär, berätta om ett av sina konstprojekt. Där arkivstudier blir en del av den konstnärliga arbetsprocessen och där arkivmaterial används som inspiration till konstverk.

Nio verk som visar portarna i Ismantorps borg. Kol och akryl på träpannå. Ingår i verket ”Undersökning av Långlöt 30:1”. Foto: Maria Jonsson (CC BY)

Programledare är Annelie von Wowern. Avsnittet är inspelat av Catrine Rigefalk. Redigering Roger Magnusson. Redaktör Annelie von Wowern. Producent för K-podd är Erik Larsson.

”Vegetation I”, Maria Jonsson 2022. Akryl på akvarellpapper. Foto Maria Jonsson (CC BY)

I Research Catalogue ligger Marias kursprojekt.

På Marias hemsida kan vi se fler av hennes verk.

Inlägget K-podd 80: Arkiv special – Oväntad studie av arkivmaterial dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Digitaliseringen öppnar helt nya möjligheter för forskningen att ta del av större mängder data och genomföra storskaliga analyser. Det gäller inte minst på kulturarvsområdet. I K-podd avsnitt 79 berättar arkeolog och osteolog Åsa M Larsson om fördelarna med ett sammankopplat och digitaliserat kulturarv på arkeologins område.    

Åsa M Larsson är verksamhetsutvecklare och nu även tillförordnad enhetschef på Riksantikvarieämbetet. Hon samordnar myndighetens arbete med forskningsinfrastrukturen SveDigArk (SweDigArch).

– Kulturarvet idag är utspritt på många olika institutioner, baserat på ett analogt system. Det som digitaliseringen gör är att den återskapar en helhet så att uppgifterna kan nås överallt ifrån. Det gynnar forskningen, men det gynnar också kulturarvsinstitutionerna som visar hur värdefulla samlingarna är för kunskapsutvecklingen och hur viktigt deras digitaliseringsarbete är, säger hon.

Detta är den tredje delen av Riksantikvarieämbetets poddserie om digitaliseringens möjligheter. Del 1 handlade om digitaliseringen på museiområdet och del2 om digitaliseringen och samhällsbyggnadsprocessen.

SveDigArk/SweDigArch

SveDigArk är en distribuerad infrastruktur för digital arkeologi, som tillhandahåller expertis, tjänster och resurser för digitalisering av arkeologisk data. Genom att tillvara och tillgängliggöra den enorma kunskapspotential som finns i arkeologisk dokumentation, naturvetenskapliga analysresultat och kulturarvssamlingar, skapas möjligheter att genomföra komplexa datadrivna analyser på dessa material. SveDigArk har finansiering fram till 2027.

Vetenskapsrådets webbplats
Swedigarchs webbplats

Inlägget K-podd 79: Digitaliseringens möjligheter för forskningen dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

I dagarna återrapporterar Riksantikvarieämbetet ett regeringsuppdrag till kulturdepartementet som handlar om att utreda förutsättningar för identifiering och återbördande av samiska föremål och mänskliga kvarlevor. I K-podd avsnitt 78 reder vi ut vad frågan handlar om tillsammans med Riksantikvarieämbetets utredare Kicki Eldh och Jenny Bergman, antikvarie vid Historiska museet vid Lunds universitet.  

– Det pågår återlämnandeprocesser och det har det gjort de senaste 20 åren. Takten har dessutom ökat, säger Kicki Eldh, utredare på Riksantikvarieämbetet.

Riksantikvarieämbetet har fått i uppdrag att analysera och beskriva hur nuvarande juridiska, ekonomiska och praktiska förutsättningar för identifiering och återbördande av samiska föremål och mänskliga kvarlevor möjliggör respektive utgör hinder för återlämnande.

Första delen i detta uppdrag har nu lämnats in till kulturdepartementet. I podden samtalar vi om vad frågan egentligen handlar om och hur långt gånget arbetet är.

Gäst i podden är också Jenny Bergman, antikvarie vid Historiska museet vid Lunds universitet, där hon ansvarar för den anatomiska samlingen i vilken det ingår ett antal samiska kvarlevor. Jenny Bergman har arbetat med att kartlägga ursprunget och också medverkat till återlämnande och återbegravning av kvarlevor från museet.

I denna första del har Riksantikvarieämbetet inte lagt några förslag. Det kan komma i del två som ska lämnas in till regeringen mars 2024. Den andra delen ska utreda förutsättningar för ett samordnat regelverk.

Emil Schön är programledare och producent för avsnittet.

Läs mer och hämta rapporten på raa.se

Inlägget K-podd 78: Återbördande av samiska föremål och mänskliga kvarlevor dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Mårten Sjöbeck (1886 – 1976) var en förstklassig stilist, både som författare och fotograf. Han fotade själv de bilder han behövde till sina böcker och artiklar. Det blev tusentals foton. Och närmare åtta tusen av dessa svartvita fotografier, från 1920 fram till 1950-talet finns i Riksantikvarieämbetets arkiv.  Motiven är främst kulturlandskap och kulturmiljöer i Sverige. Ofta med människor, djur och byggnader på bilderna.

Välkommen att lyssna till höstens första Arkiv special. Vi som arbetar i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning. 

Kossa i Nössemar, Dalsland, 1952. Foto: Mårten Sjöbeck (PD)

Mårten Sjöbeck brukar ses som grundaren av den svenska markhistorien. Han menade att varenda liten yta har en historia av markanvändning, också när vi befinner oss långt ut i skogen eller på fjället. Sjöbeck arbetade på SJ och skrev böcker och fotograferade landskapsvis för att popularisera tågresandet. Samtidigt skrev han en lång rad artiklar i facktidskrifter om hur markanvändning skiftat genom tiderna. Det väckte då inget större intresse, men idag har hans synsätt och metoder blivit ytterst värdefull för natur- och kulturmiljövården.

Lybby, Hallsberg, bylandskap med hamlade askar, 1934. Foto: Mårten Sjöbeck (PD)

Leif Gren, tidigare antikvarie vid Riksantikvarieämbetet, har stor kunskap om Mårten Sjöbeck och hans bildsamling. Tillsamman med bildarkivarien Annelie von Wowern samtalar de om det unika med Sjöbeck och hans bilder.

Leif Gren. Foto: Leif Gren (CC BY)

Programledare är Annelie von Wowern. Avsnittet är inspelat av Roger Magnusson. Redaktör Annelie von Wowern. Producent för K-podd är Erik Larsson.

På Flickr Commons finns ett urval av Mårten Sjöbecks bilder.

I Riksantikvarieämbetets e-arkiv finns ca 7700 bilder av Mårten Sjöbeck digitaliserade och tillgängliga genom sökfunktionen Arkivsök.

Inlägget K-podd 77: Arkiv special – Mårten Sjöbecks bildsamling om en svunnen tid dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

En dag i början av 1980-talet fick Riksantikvarieämbetets arkiv besök av en äldre kvinna bärande på tunga kassar och lådor. Hon ville donera tusentals bilder, manuskript och anteckningar för framtida forskning. Kvinnan var Berit Wallenberg. Här berättar prästen och författaren Lars Djerf om hennes mycket spännande liv och värv.

Katedralen i Clonmacnoises klosterområde vid floden Shannon, Irland, 1939. Foto: Berit Wallenberg (PD).

I Riksantikvarieämbetets källare på Storgatan i Stockholm, inklämd bland manliga mer eller mindre kända arkeologer, antikvarier och andra forskare, står Berit Wallenbergs arkiv. Här finns förutom en mängd anteckningsböcker och manuskript också en fantastisk bildsamling (ca 25 000 bilder) med motiv från Europa och Skandinavien. Berit (1902-1995) började fotografera tidigt i sitt liv och fram till 1970-talet, men med tyngdpunkt på 1920 – 1940-talet. I bilderna möter vi stadsmiljöer, fornlämningar, arkeologiska utgrävningsplatser, kyrkor och andra kulturhistoriska byggnader.

 

 

 

Alter Markt (Gamla marknaden) i Magdeburg, Tyskland, 1927. Foto: Berit Wallenberg (PD).

Många bilder är från tiden innan andra världskriget. Här finns därför motiv på miljöer som kanske inte finns kvar i dag eller som ser annorlunda ut. Det här är helt enkelt en fantastisk kulturskatt som är värd att lyftas fram.

Men vem var då Berit Wallenberg? Alla dessa resor som hon gjorde under en period. Varför då? Vad var drivkraften?

Lars Djerf, präst och författare, kände under en period Berit Wallenberg. Bland annat genom många personliga möten och långa samtal, fick han en fördjupad bild och förståelse för vem Berit var.  Lars Djerf fick senare i uppdrag av styrelsen i Berit Wallenbergs stiftelse att skriva en biografi om henne – ”Berit Wallenberg 1902-1995”.

 

 

I det här poddavsnittet vill Lars Djerf och Annelie von Wowern lyfta fram det här fantastiska arkivet samt försöka ge en liten bild av vem den här spännande kvinnan var.

Lars Djerf. Foto: Roger Magnusson (CC BY).

Programledare är Annelie von Wowern, bildarkivarie. Avsnittet är inspelat av Roger Magnusson. Redaktör Annelie von Wowern. Producent för K-podd är Erik Larsson.

På Flickr Commons finns det flera album med ett urval av Berits bilder från alla hennes resor.

I Riksantikvarieämbetets e-arkiv finns ca 8000 av Berit Wallenbergs bilder digitaliserade och tillgängliga genom sökfunktionen Arkivsök.

Utsikt över Fiesole i Italien, 1932.
Foto: Berit Wallenberg (PD).

 

Inlägget K-podd 76: Arkiv special – Vem var Berit Wallenberg? dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Byggande och markutnyttjande är beroende av pålitlig digital information. Men hur ser det egentligen ut med informationen om fornlämningar, riksintressen och bebyggelse? Hänger den historiska informationen med i vår digitala tidsålder? Och finns det någon plats för Pippi Långstrump i samhällsbyggnadsprocessen?

Avsnittets gäst i K-podd är Per Lindqvist, verksamhetsutvecklare  på enheten för kulturmiljöinformation på Riksantikvarieämbetet. Per Lindqvist har bred kunskap om vilken geografisk information som finns i Riksantikvarieämbetets register. Han arbetar också med att göra informationen tillgänglig där användarna finns. Programledare och producent är Emil Schön.

”Pippitomten” finns med i planerna för Visborgsområdet

I podden pratar vi en del om Pippihuset och potentialen i att lyfta fram detta populärkulturella arv i planeringen av ett nytt bostadsområde. Det är naturligtvis något som även Region Gotland tagit vara på i planerna för det nya området.

– Tomten där pippihuset stod är refererad till i projektet som ”pippitomten” och det finns absolut en medvetenhet och ambition att lyfta fram dess historiska sammanhang, berättar Elliot Sundlin, planarkitekt på Samhällsbyggnadsförvaltningens planenhet, Region Gotland.

I Regionens dokument  ”Introduktion till kvalitetsprogram Visborg” , kan man få en bild över hur området kring platsen planeras och hur den lyfts fram.

Platsen finns även som en fiktiv plats i Wikidata.

I Lantmäteriets karttjänst ”Min karta” kan du också få en överblick av platsen som den såg ut 1960

Lantmäteriets flygvy över huset som användes i inspelningen av Pippifilmerna. Fotot taget omkring år 1960. Foto/Skärmdump: Lantmäteriet.

 

Ett tillgängligt och sammankopplat kulturarv

En del i arbetet med att digitalisera kulturhistoriska data för samhällsaktörer är Nationell geodataplattform. Riksantikvarieämbetet arbetar med att föra in information om fornlämningar och riksintressen för kulturmiljön i Nationell geodataplattform.

– Tanken är att geografiska grunddata som många behöver ska finnas tillgänglig på ett och samma ställe. Vare sig det handlar om kommunala detaljplaner, byggnader, eller som i vårt fall nu till exempel lämningar och riksintressen, säger Per Lindqvist.

Riksantikvarieämbetet verkar för ett tillgängligt och sammankopplat kulturarv. Kulturarvet ska finnas i en gemensam digital struktur. Riksantikvarieämbetet arbetar också för en nationell strategi för digitalt kulturarv.

Detta är den andra delen i K-podds serie om digitaliseringen. I det första avsnittet fick du träffa Björn Sundberg, programledare på Riksantikvarieämbetet som pratade om digitaliseringens påverkan på museerna. K-podd 73: Digitaliseringens möjligheter för museer.

Läs mer om Nationell geodataplattform

Länk direkt till Fornsök 

Kontakt: [email protected], [email protected]

Inlägget K-podd 75: En digitaliserad samhällsbyggnad dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Välkommen till ännu ett avsnitt av Arkiv special. Medarbetare i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning. 

I de tidigare avsnitten i vår miniserie Världens främsta textilsjukhus (K-podd nr 71 och nr 72) berättar vi om den historiska bakgrunden till föreningen Pietas och dess textilkonserveringsateljé, som år 1949 blev en del av Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Vi har följt spåren i RAÄ:s arkiv och fördjupat oss i textilantikvariens roll och uppdrag i verksamheten.  

Susanna Oom, textilkonservator. Foto: Roger Magnusson (CC BY).

I detta avsnitt möter vi Susanna Oom, textilkonservator och tidigare anställd på Riksantikvarieämbetet. Hur såg arbetet ut för textilkonservatorn under tiden som Susanna arbetade på RAÄ? På vilket sätt hade, och fortfarande har, konservatorn nytta av RAÄ:s arkiv och de så kallade Pietaskatalogerna? 

År 2008 flyttade delar av RAÄ:s verksamhet över till Gotland, bland annat konserveringsateljén. Vad hände sen? Hur ser den verksamheten ut idag hos RAÄ? Dessa och många andra frågor får vi svar på. 

Dessutom berättar Susanna om flera fantastiska uppdrag som hon har arbetat med. Till exempel att konservera Dramatens ridå, och att sy en rekonstruktion av Drottning Margaretas gyllene kjortel. Något som visade sig inte var helt lätt…

Bild ur Pietaskatalogen 1996 på altarkläde från Ripsa kyrka. T.v: före konservering, med det upp- och nervända vapnet. T.h: efter konservering, med det rättvända vapnet. Foto: Gabriel Hildebrand (CC  BY).

I avsnittet nämns även bilder som ligger på vår Flickr Commons. Bilderna hittar du här.

Programledare är Annelie von Wowern, bildarkivarie på Arkivenheten. Avsnittet spelades in av Roger Magnusson. Producent för K-podd är Erik Larsson.

 

Inlägget K-podd 74: Arkiv special – Världens främsta textilsjukhus, del 3 dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

I årets första avsnitt av K-podd lyfter vi på locket till digitaliseringens möjligheter för landets museer. Hur kan vi skapa ett sökbart kulturarv? Vilka lärdomar kan vi dra från Nederländerna? Varför kan vi inte fortsätta som förut? Gäst är Björn Sundberg, som leder Riksantikvarieämbetets program för digital omställning på museiområdet.

– Digitaliseringen gör att vi kan upptäcka mer, och sådant som aldrig annars skulle vara tillgängligt för oss. Det ger också en möjlighet att kombinera olika samlingar på ett sätt som inte vore fysiskt möjligt, säger Björn Sundberg.

Riksantikvarieämbetet bedömer att digitaliseringen är den viktigaste frågan inom museiområdet. För att stötta och leda detta arbete har myndigheten tillsatt ett program för museernas digitala omställning.

Det här avsnittet är det första i en planerad serie om tre där vi diskuterar digitaliseringens möjligheter för olika delar av kulturarvet. I kommande avsnitt tar vi upp samhällsbyggnad och forskning.

Länkar

Läs mer här om exemplet Nederländerna: Dutch Digital Heritage Network – Netwerk Digitaal Erfgoed
Riksantikvarieämbetets programsidor: Digital omställning på museiområdet | Riksantikvarieämbetet (raa.se)
Riksantikvarieämbetets nyhetsbrev För museer
Riksantikvarieämbetets konto på LinkedIn
Ta även del av ett ett studiosamtal mellan Björn Sundberg och Eric Fugeläng, chef för Avdelningen för kulturarvsutveckling, om arbetet med en nationell strategi för digitalt kulturarv.

Om K-podd

K-podd är Riksantikvarieämbetets podd där vi träffar människor som på olika sätt arbetar med kulturarv. Ibland är ämnena mycket breda och ibland betydligt smalare. Samtalsledare i det här avsnittet är Emil Schön.

 

Inlägget K-podd 73: Digitaliseringens möjligheter för museer dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Välkommen till ett nytt avsnitt av K-podd: Arkiv special! Medarbetare i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material exempelvis genom forskning.

I dagen avsnitt i vår miniserie Världens främsta textilsjukhus, gästas Annelie von Wowern på arkivenheten av Margareta Ridderstedt, textilantikvarie och tidigare anställd på textilenheten på Riksantikvarieämbetet.

Margareta Ridderstedt under inspelningen. Foto: Roger Magnusson (CC BY). Agnes Brantings hem, Styrmansgatan 8. Foto: Roger Magnusson (CC BY).

I förra avsnittet berättade vi om föreningen Pietas och den textilkonserveringsateljé som Agnes Branting startade år 1907. Till att börja med drev hon verksamheten hemma hos sig, på Styrmansgatan i Stockholm. Den drevs av färgstarka kvinnor, som var pionjärer inom konservering av textilier i början på 1900-talet. Men serien handlar också om de som tog vid och förde verksamheten vidare under 100 år.
År 1949 blev föreningen Pietas statlig och övertogs av Riksantikvarieämbetet. Verksamheten pågick till början av 2000-talet.

Vi fortsätter att följa spåren efter Pietas i arkivet. Vi får bland annat följa med till ett sidenväveri i Venedig som Margareta besökte. Här finns ett arkiv som var ”ganska så förfärligt”. Varför då? I avsnittet berättar Margareta om det arkivet och annat spännande från hennes tid på textilenheten.

Exempel på Pietas verksamhet: Konserveringsarbete av mässhake från Tensta kyrka. Foto: Finn Martmen (CC BY).

Är du intresserad av att se fler bilder från verksamheten hittar du det på RAÄ:s Flickr Commons.

Det här avsnittet är inspelat av Roger Magnusson och mixat av Erik Larsson, producent för K-podd. Alla avsnitt av K-podd hittar du här.

Veneziansk sidendamast, bok av Margareta Ridderstedt. Foto: Annelie von Wowern (CC BY).

 

Inlägget K-podd 72: Arkiv special – Världens främsta textilsjukhus, del 2 dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Nu är det premiär i K-podd för serien Arkiv special. Personalen i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, genom forskning och annat. Vi börjar med en miniserie som vi kallar Världens främsta textilsjukhus. Avsnitten […]

Inlägget K-podd 71: Arkiv special – Världens främsta textilsjukhus dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.