Välkommen till ännu ett avsnitt av Arkiv special. Medarbetare i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning, och talar om hur vi kan vårda och bevara  bilder – inte minst för kommande generationer.

Fotografier är en viktig del av vårt kollektiva visuella minne. Vi i är skyldiga kommande generationer att omhänderta, bevara och vårda fotografier, likaväl som annan historisk och nutida dokumentation. Men, idag fungerar det inte alltid så bra. Framför allt när det gäller enskilda fotografers samlingar finns det en hel del att förbättra.  Dessa bildsamlingar är oftast utspridda på olika museer, arkiv och stiftelser eller hos privatpersoner, vilket leder till svårigheter för allmänheten att hitta och ta del av fotografierna.   

Unga kvinnor med räfsor på en löväng, Gotland, 1940-tal. Foto: C.G. Rosenberg (PD).

Som fotograf eller som anhörig till en fotograf som gått bort är det inte självklart vart du kan vända dig för att lämna in fotosamlingar för bevarande. Många bildsamlingar blir därför ofta kvar stående på en vind eller i en källare hos någon anhörig och omhändertas därför inte på rätt sätt. Bilder riskerar att förstöras och glömmas bort

1993 inrättades ett Fotosekretariat på Nordiska museet, där representanter inom det fotografiska området samverkade och försökte lösa frågor som rör fotografi. De fick mycket gjort, men ändå lades det ned under 2011.

Hur kan vi rädda och bevara våra fantastiska bildskatter som finns runt om i landet? Önskemålet från flera röster inom fotovärlden är en gemensam nationell strategi. Men, vem/vilka institutioner ska ansvara för det?

Nätverket Nationellt ansvar för fotografi i Sverige, med många både privata fotografer och institutioner som medlemmar, har i många år kämpat med att lyfta fram och synliggöra de här problemen.

Det här är temat som vår gäst Eva Dahlman, fotohistoriker, etnolog och hedersdoktor på humanistiska fakulteten  vid Stockholms universitet samtalar om tillsammans med Annelie von Wowern, arkivpedagog och bildarkivarie på Riksantikvarieämbetet.

Häng gärna med och lyssna!

Välkommen att botanisera vidare på vår bildplattform i Flickr Commons. Där finns ett urval av bilder av de fotografer som nämns i podden.

I arkivets sökportal Arkivsök på Riksantikvarieämbetets hemsida hittar du många av arkivets bildsamlingar med bilder i digital form.

Programledare är Annelie von Wowern. Avsnittet är inspelat av Roger Magnusson. Redaktör är Annelie von Wowern. Producent för K-podd är Erik Larsson.

Inlägget K-podd 94: Arkiv special – Fotografier, en del av vårt visuella kulturarv dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Han har över 900 titlar publicerade i Vitterhetsakademiens bibliotek vid Riksantikvarieämbetet. Sven-Gunnar Broström är en av Sveriges mest erfarna undersökare av hällristningar.

Välkommen till ännu ett K-podd – Arkiv special. Vi som arbetar i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning.

I Riksantikvarieämbetets arkiv finns bland mycket en stor mängd information om våra fasta fornlämningar runtom i Sverige. Vi har som myndighet ägnat oss åt att skapa och samla in sådan dokumentation både som texter, bilder och ritningar ända sedan 1600-talet. Länge gjorde Riksantikvarieämbetet det här själva, men under de senaste decennierna är det nästan bara museer och privata aktörer som gör ett jättejobb med att både undersöka och vårda våra fornlämningar.

Sven-Gunnar Broström föddes i det hällristningsrika Enköpingsområdet i Uppland och har sedan barnsben intresserat sig för mänskliga spår i urberget. Han lärde då känna och fick följa med den store upptäckaren av Upplands hällristningar, Einar Kjellén, ut i fält. På 1970-talet deltog han i Riksantikvarieämbetets stora fornminnesinventering med hällristningar som specialitet.

På 1970- och 80-talen ytinventerade Broström tillsammans med kollegor Södertörns åkrar efter stenåldersfynd. De upptäckte ett 50-tal boplatser med tusentals fyndposter som nu är inlämnade till Statens Historiska Museer.

Under dokumentationsprojekt i Bohuslän på 1990-talet utarbetade Broström och kollegan Kenneth Ihrestam en analog dokumentationsmetod som de fortfarande använder. Kring millennieskiftet deltog Broström i arbetet med en ny dokumentation av de berömda hällristningarna vid Nämforsen, en del av Ångermanälven. Detta gjordes i samarbete med Umeå universitet. Broström har tillsammans med kollegor sedan 1970-talet inventerat samtliga kända hällristningar i Södermanland och Västmanland. Han har också arbetat med stora dokumentationsprojekt i Skåne, Småland och Halland, exempelvis på Bjärehalvön, i Simrishamn och i Tjust.

Broström har genomfört många vårduppdrag på kända hällristningar, samt hällristningsinventeringar i större arkeologiska projekt i samband med infrastrukturbyggen.

Inventeringarna har inte bara betytt förbättrade beskrivningar av tidigare kända hällristningar utan i hög grad upptäckter av nya hällristningar, ofta i samma område. Förutom Ihrestam medverkade ofta Roger Wikell.

Broströms och hans kollegors arbete har resulterat i hundratals rapporter och artiklar över hällristningar och stenåldersfynd, och de flesta av dem, från 1993 till 2023, är tillgängliga via Arkivsök.

Programledare för detta avsnitt av K-podd är Anders Gidlöf och Eva Tranaeus.

Inlägget K-podd 83: Arkiv special – En pågående livsgärning kring hällristningar dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Välkommen till ett nytt avsnitt av K-podd:Arkiv special. Personalen i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, genom forskning och annat.

På vinden i medeltida kyrkor finns muralmålningar från åren 1180–1350 bevarade. Dessa undangömda muraler ovanför kyrksalarnas valv går att hitta i Östergötland, Småland, Skåne, Västmanland och Uppland.

Romansk muralmålning i Historiska museet vid Lunds universitets samlingar. Muralmålningen flyttades år 1919 från Höör kyrka i Skåne till museet i Lund. Foto: Roberto Fortuna (CCBY)

Men hur kommer det sig att muralmålningar finns där på kyrkvindarna? Där kan de ju inte att ses av allmänheten? I det här avsnittet ger Anna Henningsson, konsthistoriker och konservator, svar på de här frågorna och berättar mycket annat intressant om målningarna.

Det var på 90-talet när Anna läste konsthistoria som hon för första gången fick se en av dessa muralmålningar. Hon fascinerades av bilderna i kyrkornas valv.

 

Annelie von Wowern och Anna Henningsson under inspelning av podd-avsnittet. Foto: Roger Magnusson (CCBY)

I dag befinner sig Anna mitt uppe i arbetet med en avhandling om muralmålningar från medeltiden runt om i Europa. I sin forskning har hon valt att närmat sig ämnet på ett lite annat sätt, än den tidigare forsknings-traditionen inom medeltida konst.

Anna har haft stor hjälp av arkivet hos oss under sitt arbete. Inte minst av de fotografier av muralmålningar som producerats inom RAÄ:s verksamhet, Forskningsföretaget Sveriges kyrkor och enskilda forskare som Berit Wallenberg.

Programledare och redaktör är Annelie von Wowern. Avsnittet är inspelat och redigerat av Roger Magnusson. Producent för K-podd är Erik Larsson.

Badelunda kyrka, Västerås. Muralmålningar i vapenhuset som frilades under gammal puts, sannolikt utförda av Urban Olofsson från Östervåla på 1540-talet. I taket ser man åtta änglar, bärande redskap som symboler för Kristi lidande. Foto: Filip Mannerstråle (PD)

Inlägget K-podd 82: Arkiv special – Kyrkvindarnas medeltida muralmålningar dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

I K-podd avsnitt 81 tar arkitekturhistorikern Cathrine Mellander Backman oss med på en exkursion i det sena 1900-talets postmoderna bebyggelse. Vi samtalar om vad det är som gör den här bebyggelsen typisk och också om vad som behövs för att den inte ska rivas ut och förloras för eftervärlden.

I podden kommer Cathrine Mellander Backman in på att det ännu saknas tillräcklig kunskap om de kulturhistoriska värdena i det sena 1900-talets bebyggelse. En kunskap som behövs för att på klokt sätt ta vara på den här bebyggelsen för framtiden.

– Bristen på kunskap om det sena 1900-talets arkitektur är särskilt problematisk när vi har en klimatkris som kräver en omställning i byggbranschen, från att riva och bygga nytt till att istället anpassa och bevara, säger Cathrine Mellander-Backman, arkitekturhistoriker och utredare på Riksantikvarieämbetets kulturmiljöavdelning.

Bildexempel där podden bor på K-blogg: k-podd-81-postmodern-bebyggelse-hur-sparar-vi-den-for-framtiden

Bevarande viktigt för förståelse

Men det är inte bara klimatskäl som gör att vi behöver ha med den här biten av vår historia in i framtiden:

– När vi tar fram historiska fakta om det förflutna så förser vi platser, landskap, miljöer och byggnader med mening och vi tillskriver dem ett värde. De hjälper oss att förstå vårt förflutna. Därför är det viktigt att också bevara den här moderna bebyggelsen. Att förstå ett samhälles historiska utveckling är fundamental också för att förstå sin samtid, säger Cathrine Mellander Backman.

https://k-blogg.se/wp-content/uploads/2024/02/Untitled-Session-7_mixdown.mp3

Några bildexempel

Terry Farrell var en av de mest inflytelserika arkitekterna i England under de sista decennierna av 1900-talet. Farrells gestaltning av MI6 i London (Secret Intelligence Service) invid Themsen från 1994 kännetecknas av eklekticism och en hög grad av ingenjörskonst där olika historiska stilelement har kombinerats på ett lekfullt vis. Foto: Richard Cooke (CC BY-SA 2.0)

 

När Södra stationsområdet planerades under tidigt 1980-tal tog Stockholms stadsbyggnadskontor fram ett kvalitetsprogram för att säkerställa att det fick en sammanhållen gestaltning även om flera olika byggare och arkitekter fick uppdragen att uppföra och färdigställa området. Den spanske arkitekten, Ricardo Bofill, ansvarade exempelvis för den så kallade ”Bofills båge” som utgör en ansenlig svängd byggnadskropp med central placering i området. Bofills båge, uppförd 1992, utgör genom sin volym och svängda form samt genom sin klassicerande utformning en tydlig representant för postmodernismen. Foto: Håkan Svensson (CC BY-SA 3.0) Bostadshuset i hörnet Rådmansgatan-Upplandsgatan i Stockholm från 1979, ritat av arkitekten Sune Malmquist, är ett tidigt exempel på en följsam anpassning, i både höjd och fasadkomposition, till den omgivande stenstaden. Med element hämtade från den klassiska arkitekturen i form av rusticerad bottenvåning, pilastrar med joniska kapitäl och gesims samt dekorativa inslag kring fönster och dörrar utgör byggnaden ett avsteg från den tidigare modernismens avskalade formspråk. Foto: I99pema/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0) Stadsplanen för S:t Eriksområdet i Stockholm togs fram av planarkitekten Aleksander Wolodarski och byggnaderna, uppförda mellan 1995-1998, ritades av arkitekterna Brunnberg & Forshed. Bebyggelsen anknyter till den svenska 20-talsklassicismen i såväl skala, färgsättning som fasadkomposition. Stadsplanen för området utgör ett tydligt uttryck för ett förnyat intresse för olika värden i stadsrummet som växte fram under 1970- och 80-talen, såsom rumslighet, platsbildningar, grönstrukturer och en anpassning av ny bebyggelse till befintlig.  Foto: I99pema/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0) Skanskas kontorshus, vid Lilla bommen i Göteborg, uppfört 1989 och ritat av arkitekten Ralph Erskine. Byggnaden ger, genom sin röd- och vitrandiga fasad och takets uppstickande byggnadsdelar, associationer till sjömärken och periskop. Detta kommunikativa inslag var kännetecknande för det postmoderna formspråket. Byggnaden har även inslag av så kallad ”high tech” som kännetecknas av ett utpräglat användande av glas och stål i materialen och av att exteriören strävar efter att synliggöra byggnadens bärande strukturer samt att trappor, hissar och ventilationssystem utgör del av den arkitektoniska gestaltningen. Foto: ArildV/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0) Nya Riksbanken i Uppsala, uppförd 1989, ritad av arkitekten Carl Nyrén. Den kvadratiska byggnadsvolymen, den centralt placerade glaslanterninen på taket samt fönstrens symmetriska placering i fasaden bidrar till byggnadens strama formspråk. Den sparsmakade gestaltningen med inslag av klassicism kontrasteras av byggnadens starka färg i en varmt röd nyans. Den internationella postmodernismens intresse för klassisk arkitektur och starka signalfärger fick en mer nedtonad framtoning i Sverige. Foto: Foto: I99pema/Wikimedia. (CC BY-SA 3.0)

 

 

 

Inlägget K-podd 81: Postmodern bebyggelse – hur sparar vi den för framtiden? dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Välkommen till ännu ett K-podd – Arkiv special. Vi som arbetar i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning. 

När vi pratar om historiska arkiv och arkivhandlingar på kulturarvsinstitutioner ser nog många en forskare framför sig, som tar del av dokument eller bilder inom ett specifikt område. Kanske som underlag till en avhandling, en utredning eller en bok. Och så ser det ofta ut hos oss, även om alla är välkomna att besöka vårt arkiv och ta del av våra samlingar.

Men, finns det andra sätt att använda eller ta del av vårt arkivmaterial?

Såklart det gör!

Ibland är användningsområdet kanske lite oväntat. Många av er lyssnare förväntar sig nog inte att en konstnär har användning av vår topografiska samling i sitt konstprojekt.

I det här avsnittet ska vår kollega Maria Jonsson, arkivarie och konstnär, berätta om ett av sina konstprojekt. Där arkivstudier blir en del av den konstnärliga arbetsprocessen och där arkivmaterial används som inspiration till konstverk.

Nio verk som visar portarna i Ismantorps borg. Kol och akryl på träpannå. Ingår i verket ”Undersökning av Långlöt 30:1”. Foto: Maria Jonsson (CC BY)

Programledare är Annelie von Wowern. Avsnittet är inspelat av Catrine Rigefalk. Redigering Roger Magnusson. Redaktör Annelie von Wowern. Producent för K-podd är Erik Larsson.

”Vegetation I”, Maria Jonsson 2022. Akryl på akvarellpapper. Foto Maria Jonsson (CC BY)

I Research Catalogue ligger Marias kursprojekt.

På Marias hemsida kan vi se fler av hennes verk.

Inlägget K-podd 80: Arkiv special – Oväntad studie av arkivmaterial dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Digitaliseringen öppnar helt nya möjligheter för forskningen att ta del av större mängder data och genomföra storskaliga analyser. Det gäller inte minst på kulturarvsområdet. I K-podd avsnitt 79 berättar arkeolog och osteolog Åsa M Larsson om fördelarna med ett sammankopplat och digitaliserat kulturarv på arkeologins område.    

Åsa M Larsson är verksamhetsutvecklare och nu även tillförordnad enhetschef på Riksantikvarieämbetet. Hon samordnar myndighetens arbete med forskningsinfrastrukturen SveDigArk (SweDigArch).

– Kulturarvet idag är utspritt på många olika institutioner, baserat på ett analogt system. Det som digitaliseringen gör är att den återskapar en helhet så att uppgifterna kan nås överallt ifrån. Det gynnar forskningen, men det gynnar också kulturarvsinstitutionerna som visar hur värdefulla samlingarna är för kunskapsutvecklingen och hur viktigt deras digitaliseringsarbete är, säger hon.

Detta är den tredje delen av Riksantikvarieämbetets poddserie om digitaliseringens möjligheter. Del 1 handlade om digitaliseringen på museiområdet och del2 om digitaliseringen och samhällsbyggnadsprocessen.

SveDigArk/SweDigArch

SveDigArk är en distribuerad infrastruktur för digital arkeologi, som tillhandahåller expertis, tjänster och resurser för digitalisering av arkeologisk data. Genom att tillvara och tillgängliggöra den enorma kunskapspotential som finns i arkeologisk dokumentation, naturvetenskapliga analysresultat och kulturarvssamlingar, skapas möjligheter att genomföra komplexa datadrivna analyser på dessa material. SveDigArk har finansiering fram till 2027.

Vetenskapsrådets webbplats
Swedigarchs webbplats

Inlägget K-podd 79: Digitaliseringens möjligheter för forskningen dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

I dagarna återrapporterar Riksantikvarieämbetet ett regeringsuppdrag till kulturdepartementet som handlar om att utreda förutsättningar för identifiering och återbördande av samiska föremål och mänskliga kvarlevor. I K-podd avsnitt 78 reder vi ut vad frågan handlar om tillsammans med Riksantikvarieämbetets utredare Kicki Eldh och Jenny Bergman, antikvarie vid Historiska museet vid Lunds universitet.  

– Det pågår återlämnandeprocesser och det har det gjort de senaste 20 åren. Takten har dessutom ökat, säger Kicki Eldh, utredare på Riksantikvarieämbetet.

Riksantikvarieämbetet har fått i uppdrag att analysera och beskriva hur nuvarande juridiska, ekonomiska och praktiska förutsättningar för identifiering och återbördande av samiska föremål och mänskliga kvarlevor möjliggör respektive utgör hinder för återlämnande.

Första delen i detta uppdrag har nu lämnats in till kulturdepartementet. I podden samtalar vi om vad frågan egentligen handlar om och hur långt gånget arbetet är.

Gäst i podden är också Jenny Bergman, antikvarie vid Historiska museet vid Lunds universitet, där hon ansvarar för den anatomiska samlingen i vilken det ingår ett antal samiska kvarlevor. Jenny Bergman har arbetat med att kartlägga ursprunget och också medverkat till återlämnande och återbegravning av kvarlevor från museet.

I denna första del har Riksantikvarieämbetet inte lagt några förslag. Det kan komma i del två som ska lämnas in till regeringen mars 2024. Den andra delen ska utreda förutsättningar för ett samordnat regelverk.

Emil Schön är programledare och producent för avsnittet.

Läs mer och hämta rapporten på raa.se

Inlägget K-podd 78: Återbördande av samiska föremål och mänskliga kvarlevor dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Mårten Sjöbeck (1886 – 1976) var en förstklassig stilist, både som författare och fotograf. Han fotade själv de bilder han behövde till sina böcker och artiklar. Det blev tusentals foton. Och närmare åtta tusen av dessa svartvita fotografier, från 1920 fram till 1950-talet finns i Riksantikvarieämbetets arkiv.  Motiven är främst kulturlandskap och kulturmiljöer i Sverige. Ofta med människor, djur och byggnader på bilderna.

Välkommen att lyssna till höstens första Arkiv special. Vi som arbetar i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning. 

Kossa i Nössemar, Dalsland, 1952. Foto: Mårten Sjöbeck (PD)

Mårten Sjöbeck brukar ses som grundaren av den svenska markhistorien. Han menade att varenda liten yta har en historia av markanvändning, också när vi befinner oss långt ut i skogen eller på fjället. Sjöbeck arbetade på SJ och skrev böcker och fotograferade landskapsvis för att popularisera tågresandet. Samtidigt skrev han en lång rad artiklar i facktidskrifter om hur markanvändning skiftat genom tiderna. Det väckte då inget större intresse, men idag har hans synsätt och metoder blivit ytterst värdefull för natur- och kulturmiljövården.

Lybby, Hallsberg, bylandskap med hamlade askar, 1934. Foto: Mårten Sjöbeck (PD)

Leif Gren, tidigare antikvarie vid Riksantikvarieämbetet, har stor kunskap om Mårten Sjöbeck och hans bildsamling. Tillsamman med bildarkivarien Annelie von Wowern samtalar de om det unika med Sjöbeck och hans bilder.

Leif Gren. Foto: Leif Gren (CC BY)

Programledare är Annelie von Wowern. Avsnittet är inspelat av Roger Magnusson. Redaktör Annelie von Wowern. Producent för K-podd är Erik Larsson.

På Flickr Commons finns ett urval av Mårten Sjöbecks bilder.

I Riksantikvarieämbetets e-arkiv finns ca 7700 bilder av Mårten Sjöbeck digitaliserade och tillgängliga genom sökfunktionen Arkivsök.

Inlägget K-podd 77: Arkiv special – Mårten Sjöbecks bildsamling om en svunnen tid dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

En dag i början av 1980-talet fick Riksantikvarieämbetets arkiv besök av en äldre kvinna bärande på tunga kassar och lådor. Hon ville donera tusentals bilder, manuskript och anteckningar för framtida forskning. Kvinnan var Berit Wallenberg. Här berättar prästen och författaren Lars Djerf om hennes mycket spännande liv och värv.

Katedralen i Clonmacnoises klosterområde vid floden Shannon, Irland, 1939. Foto: Berit Wallenberg (PD).

I Riksantikvarieämbetets källare på Storgatan i Stockholm, inklämd bland manliga mer eller mindre kända arkeologer, antikvarier och andra forskare, står Berit Wallenbergs arkiv. Här finns förutom en mängd anteckningsböcker och manuskript också en fantastisk bildsamling (ca 25 000 bilder) med motiv från Europa och Skandinavien. Berit (1902-1995) började fotografera tidigt i sitt liv och fram till 1970-talet, men med tyngdpunkt på 1920 – 1940-talet. I bilderna möter vi stadsmiljöer, fornlämningar, arkeologiska utgrävningsplatser, kyrkor och andra kulturhistoriska byggnader.

 

 

 

Alter Markt (Gamla marknaden) i Magdeburg, Tyskland, 1927. Foto: Berit Wallenberg (PD).

Många bilder är från tiden innan andra världskriget. Här finns därför motiv på miljöer som kanske inte finns kvar i dag eller som ser annorlunda ut. Det här är helt enkelt en fantastisk kulturskatt som är värd att lyftas fram.

Men vem var då Berit Wallenberg? Alla dessa resor som hon gjorde under en period. Varför då? Vad var drivkraften?

Lars Djerf, präst och författare, kände under en period Berit Wallenberg. Bland annat genom många personliga möten och långa samtal, fick han en fördjupad bild och förståelse för vem Berit var.  Lars Djerf fick senare i uppdrag av styrelsen i Berit Wallenbergs stiftelse att skriva en biografi om henne – ”Berit Wallenberg 1902-1995”.

 

 

I det här poddavsnittet vill Lars Djerf och Annelie von Wowern lyfta fram det här fantastiska arkivet samt försöka ge en liten bild av vem den här spännande kvinnan var.

Lars Djerf. Foto: Roger Magnusson (CC BY).

Programledare är Annelie von Wowern, bildarkivarie. Avsnittet är inspelat av Roger Magnusson. Redaktör Annelie von Wowern. Producent för K-podd är Erik Larsson.

På Flickr Commons finns det flera album med ett urval av Berits bilder från alla hennes resor.

I Riksantikvarieämbetets e-arkiv finns ca 8000 av Berit Wallenbergs bilder digitaliserade och tillgängliga genom sökfunktionen Arkivsök.

Utsikt över Fiesole i Italien, 1932.
Foto: Berit Wallenberg (PD).

 

Inlägget K-podd 76: Arkiv special – Vem var Berit Wallenberg? dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Byggande och markutnyttjande är beroende av pålitlig digital information. Men hur ser det egentligen ut med informationen om fornlämningar, riksintressen och bebyggelse? Hänger den historiska informationen med i vår digitala tidsålder? Och finns det någon plats för Pippi Långstrump i samhällsbyggnadsprocessen?

Avsnittets gäst i K-podd är Per Lindqvist, verksamhetsutvecklare  på enheten för kulturmiljöinformation på Riksantikvarieämbetet. Per Lindqvist har bred kunskap om vilken geografisk information som finns i Riksantikvarieämbetets register. Han arbetar också med att göra informationen tillgänglig där användarna finns. Programledare och producent är Emil Schön.

”Pippitomten” finns med i planerna för Visborgsområdet

I podden pratar vi en del om Pippihuset och potentialen i att lyfta fram detta populärkulturella arv i planeringen av ett nytt bostadsområde. Det är naturligtvis något som även Region Gotland tagit vara på i planerna för det nya området.

– Tomten där pippihuset stod är refererad till i projektet som ”pippitomten” och det finns absolut en medvetenhet och ambition att lyfta fram dess historiska sammanhang, berättar Elliot Sundlin, planarkitekt på Samhällsbyggnadsförvaltningens planenhet, Region Gotland.

I Regionens dokument  ”Introduktion till kvalitetsprogram Visborg” , kan man få en bild över hur området kring platsen planeras och hur den lyfts fram.

Platsen finns även som en fiktiv plats i Wikidata.

I Lantmäteriets karttjänst ”Min karta” kan du också få en överblick av platsen som den såg ut 1960

Lantmäteriets flygvy över huset som användes i inspelningen av Pippifilmerna. Fotot taget omkring år 1960. Foto/Skärmdump: Lantmäteriet.

 

Ett tillgängligt och sammankopplat kulturarv

En del i arbetet med att digitalisera kulturhistoriska data för samhällsaktörer är Nationell geodataplattform. Riksantikvarieämbetet arbetar med att föra in information om fornlämningar och riksintressen för kulturmiljön i Nationell geodataplattform.

– Tanken är att geografiska grunddata som många behöver ska finnas tillgänglig på ett och samma ställe. Vare sig det handlar om kommunala detaljplaner, byggnader, eller som i vårt fall nu till exempel lämningar och riksintressen, säger Per Lindqvist.

Riksantikvarieämbetet verkar för ett tillgängligt och sammankopplat kulturarv. Kulturarvet ska finnas i en gemensam digital struktur. Riksantikvarieämbetet arbetar också för en nationell strategi för digitalt kulturarv.

Detta är den andra delen i K-podds serie om digitaliseringen. I det första avsnittet fick du träffa Björn Sundberg, programledare på Riksantikvarieämbetet som pratade om digitaliseringens påverkan på museerna. K-podd 73: Digitaliseringens möjligheter för museer.

Läs mer om Nationell geodataplattform

Länk direkt till Fornsök 

Kontakt: [email protected], [email protected]

Inlägget K-podd 75: En digitaliserad samhällsbyggnad dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.

Välkommen till ännu ett avsnitt av Arkiv special. Medarbetare i Riksantikvarieämbetets arkiv plockar fram och tittar på spännande handlingar och intressanta bildsamlingar. Vi bjuder också in personer som på olika sätt har en koppling till vårt material, exempelvis genom forskning.  I de tidigare avsnitten i vår miniserie Världens främsta textilsjukhus (K-podd nr 71 och nr 72) […]

Inlägget K-podd 74: Arkiv special – Världens främsta textilsjukhus, del 3 dök först upp på K-blogg - Riksantikvarieämbetets blogg.