Inom växtförädling och djuravel behöver vi vara riskmedvetna, oavsett vilka tekniker vi använder. Men hur försiktiga bör vi vara? När genetisk modifiering var en ny teknik, infördes ett moratorium som innebar att forskarna undersökte riskerna med bioteknik väldigt noga innan de fortsatte. Nu råder vetenskaplig konsensus om att biotekniken i växtförädling och djuravel i sig inte innebär några större risker än vad traditionella metoder gör. Men det betyder inte att alla tillämpningar är riskfria. Vi pratar med filosofiprofessor Sven Ove Hansson om försiktighetsprincipen, kritiken mot genmodifierade växter och hur avvägningar mellan risker och nytta bör avgöra vilka mål vi ska sätta upp i förädling och avel för framtiden.

Korsningar och urval, genetisk modifiering och genomredigering, dubbelhaploider och F1-hybrider, vad betyder orden och vad innebär de rent praktiskt? I det här avsnittet pratar vi om hur några av metoderna och teknikerna inom växtförädlingen fungerar. Du får möta doktoranden Jonas Skytte af Sätra, och forskarna Cecilia Gustafsson, Emelie Ivarson och Mariette Andersson som använder metoderna i sitt arbete. Vi hoppas att du som lyssnar får med dig en känsla av vad växtförädling handlar om, både när det gäller strategier för att välja ut de bästa plantorna och de molekylära metoderna som används för att skapa variation och förbättra grödorna som vi odlar på våra åkrar i dag och i framtiden.

Vad är rätt eller gott att göra när det kommer till djuravel? Vilka avelsmål är moraliskt försvarbara, och vilka tekniker är okej att använda för att nå målen? Forskare beskriver ofta genetisk modifiering och genomredigering som lovande tekniker för att förbättra egenskaperna hos våra lantbruksdjur. Men hur går teknikerna ihop med människans syn på djurens integritet och välfärd? I det här avsnittet pratar vi om etik och moral kring djuravel med Helena Röcklinsberg som är lektor i djuretik vid Sveriges lantbruksuniversitet.

I början av 1990-talet var livsmedelsbranschen generellt optimistisk i synen på möjligheterna med genteknik. Men sedan hände något. Miljöorganisationernas protester mot genetiskt modifierade organismer gjorde att många fick kalla fötter. Skulle konsumenterna vilja köpa de nya produkterna? I det här avsnittet träffar vi Bo Ekstrand, som var forskare vid Institutet för livsmedel och bioteknik på den tiden. Han berättar för oss hur livsmedelsföretagen i Norden reagerade när de genetiskt modifierade råvarorna knackade på dörren, och varför de tillslut valde att inte saluföra dessa.

En vagn med sensorer åker på fältet och registrerar plantornas tillväxt, höjd, färg och andra karaktärsdrag. Forskaren Aakash Chawade hoppas att uppfinningen ska bli till stor hjälp i arbetet med att bedöma vilka växter man ska korsa i olika förädlingsprogram för att få fram bra växtsorter för framtiden. Aakash samarbetar med Tina Henriksson, höstveteförädlare hos företaget Lantmännen i Svalöv. I det här avsnittet berättar de för oss om det omfattande arbetet med att fastställa egenskaperna hos växter, så kallad fenotypning, och hur robotar och artificiell intelligens kan förenkla och förbättra växtförädlingen. Vi får också veta en hel del om just höstvetet.

Genetiskt modifierade (GM) grödor är inte tillåtna i ekologisk odling, och i marknadsföringen av olika produkter används ”GMO-fri” som ett försäljningsargument. Samtidigt visar den samlade vetenskapen att teknikerna bakom GMO i sig inte innebär några större risker än andra metoder inom växtförädlingen. Syftet med många GM-växter är att skapa miljövinster i jordbruket. Trots det finns det aktörer inom miljörörelsen som är kategoriska motståndare till GMO. Hur har det blivit så? Och vad kommer att hända i framtiden? Följ med till vårt seminarium under Almedalsveckan, där vi pratar GMO och miljövänlig odling med forskare och representanter för konsumenter och livsmedelsföretagare.

Har konsumenter några starka åsikter om mat som är genetiskt modifierad? Vet kunderna vad genetisk modifiering är? Och vad är det som formar konsumenternas attityder? Det här är frågor som vi diskuterar med Minna Hellman, hållbarhetsstrateg hos Konsumentföreningen Stockholm och Carl Johan Lagerkvist, professor i företagsekonomi vid SLU, i den här liveinspelningen från Almedalsveckan. Vi får bland annat veta hur forskarna gör för att ta reda på om konsumenter skulle vilja ha genmodifierade livsmedel, om den valmöjligheten fanns i svenska matbutiker.

Nu går det att köpa genmodifierad lax i kanadensiska livsmedelsbutiker. Den har fått DNA från två andra fiskarter. DNA står för deoxyribonucleic acid, det är långa spiralformade kedjor som består av miljontals baser av fyra slag, G, A, T och C. DNA:t finns i cellerna hos alla organismer och ordningen på baserna innehåller information om organismernas egenskaper, hur de fungerar och ser ut. Men hur annorlunda gener har olika arter egentligen? Vi pratar DNA hos människor, laxar, schimpanser och bananer med Fredrik Sundström (Uppsala universitet) och Niclas Gyllenstrand (Naturhistoriska riksmuseet).

I EU finns bara en enda genetiskt modifierad (GM) gröda som lantbrukare får odla. Det är en typ av majs som står emot skadeinsekter. Varför odlar vi inte fler GM-grödor? EU reglerar nya sorter av grödor olika beroende på vilken teknik förädlaren har använt. Det tar cirka två år att få en sort, som inte är GM, provad för godkännande. Att få en GM-gröda godkänd är dyrt och tar lång tid. Forskare, myndigheter och andra menar att de här reglerna förhindrar utvecklingen av GM-sorter som är bra för miljö och hälsa. Vi pratar med Jens Weibull (Jordbruksverket), Marie Nyman (Gentekniknämnden) och Dennis Eriksson (Mistra Biotech) om hur lagstiftningen påverkar växtförädlingen.

Hönor med starka ben, grisar som inte drabbas av svinpest, plantor som inte tappar fröna innan skörd, och hälsosam olja. Det finns ett smart sätt för forskare att ta reda på vilka djur- och växtindivider som har de mest önskvärda egenskaperna - genom att undersöka deras arvsmassa. Vi ger oss in i genomikens värld, där forskarna letar efter vilken genetisk kod som hör ihop med vilka egenskaper, och vilka DNA-sekvenser som betyder mest för att vi ska få så friska och bra grödor och husdjur som möjligt.

Stärkelse från växter består av två sorters molekyler - amylos och amylopektin. Att få fram de här molekylerna var för sig, med hjälp av växtförädling, skulle vara bra för både miljön och vår hälsa. Amylos och amylopektin beter sig nämligen på olika sätt, den ena har lågt glykemiskt index och går att göra plast av. Den andra är stabil som förtjockningsmedel och behöver inte modifieras i stärkelsefabriken. Mariette Andersson forskar om potatisar som kan producera stärkelse med antingen bara amylos eller bara amylopektin. Roger Andersson analyserar amylosens egenheter, och Mathias Samuelsson, på Lyckeby Starch, berättar varför han är intresserad av amylopektinet.