Trumps försök att agera fredsmäklare splittrar västvärlden. Och om det blir ett avtal som gynnar Ryssland kan Sverige stå näst på tur att attackeras.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Under sin presidentvalskampanj lovade Donald Trump att avsluta kriget i Ukraina på hundra dagar. Ett vallöfte han menade allvar med, men det är bara en huvudstad i Europa som verkar jubla.

– Moskva har svårt att dölja sin förtjusning över den här händelseutvecklingen. Det Trump gör är att bekräfta deras världsbild om hur världen är beskaffad, säger Maria Engqvist, analytiker på Rysslandsprogrammet på Totalförsvarets Forskningsinstitut.

Det här har fått analytiker att dra historiska paralleller, bland annat till Münchenöverenskommelsen 1938. Hitler ville införliva en del av Tjeckoslovakien i det tyska riket. Krav som flera länder, med Storbritannien i spetsen, gick med på. Tjeckoslovakien fick inte ens vara med vid förhandlingarna.

– Tanken var ju såhär: det här är det sista han vill ha och sedan har vi säkrat fred i Europa. Men det var i princip tvärtom, säger Fredrik Wesslau forskare vid centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet.

Några månader senare invaderade Tyskland Polen och andra världskriget var ett faktum.

En annan historisk fredsförhandling som det går att dra paralleller till är Jalta-konferensen som hölls i andra världskrigets slutskede 1945. Stormakterna, USA, Storbritannien och Ryssland, gjorde upp om hur världens skulle delas upp. Stalin kunde nöjt åka hem till Moskva med vetskapen om att hans land fått en rejäl buffertzon i Europa.

– Och jag tycker man ser de tendenserna i Trump-administrationen, att det är såhär de ser världen. Och det är mycket möjligt att det kommer bli en slags överenskommelse mellan Washington och Moskva när USA säger okej, såhär, Östeuropa, Ukraina, det tillhör Rysslands intressesfär, vi har inget där att göra, säger Wesslau.

Nato svajar

Ukraina känner sig överkörda, men det gör även övriga Europa. Och en fråga som börjat ställas allt mer är hur intresserade Trump och USA är av Nato.

– Trump har ju tydligt uttalat att Europas säkerhet är Europas problem. Så man kan fundera på om USA skulle ställa upp i någon större omfattning. Det är den ena biten. Och sen har vi då kärnvapenavskräckningen. Och det kan bara bli rena spekulationer. Gäller den fortfarande eller gäller den inte?, säger generalmajor Karlis Neretnieks som varit brigadchef inom Försvarsmakten och även rektor på Försvarshögskolan.

Europa har på senare år börjat rusta upp ganska ordentligt. Men enligt många bedömare är det både för lite och för sent. Som ett exempel kan man titta på produktionskapaciteten av artillerigranater. Ryssland tros kunna producera fem miljoner per år, medans Europa väntas kunna komma upp i 720 000 per år, men först 2028.

Hotet mot Sverige

Det finns en risk att Ryssland kommer ut ur Ukrainakriget som vinnare samtidigt som Nato är försvagat. Det skulle betyda att Ryssland kan flytta stora mängder soldater och materiel från slagfälten i Ukraina till andra områden.

– Då kan man frigöra i storleksordningen, kanske 200 000 man och 2 000 stridsvagnar. Man kanske kan frigöra två- till tretusen artilleripjäser, säger generalmajor Karlis Neretnieks.

Risken är att Ukraina utsätt för en attack igen, men även andra länder riskerar att attackeras. Ett område som pekas ut är Baltikum men för att lyckas med den operationen måste Ryssland först ta Gotland som kommer vara en viktig bas för att hjälpa till att försvara Baltikum.

– För att se till att de inte kan få den hjälpen. Så är den naturliga [21:36] åtgärden att bygga någon sorts. Ska vi kalla det för mur. Genom Östersjön på ett eller annat sätt. Alltså hindra så att NATO inte kan flyga över Östersjön. Inte köra fartyg över Östersjön. Och det gör [21:51] man. I första hand genom att ta Gotland naturligtvis, säger generalmajor Karlis Neretnieks.

TEXT: Kalle Glas

MEDVERKANDE:

• Claes Aronsson, Programledare

• Kalle Glas, Programledare och producent

• Karlis Neretnieks, generalmajor, före detta rektor på Försvarshögskolan och före detta brigadchef. 

• Fredrik Wesslau, forskare på centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet.

• Maria Engqvist, analytiker på Rysslandsprogrammet på Totalförsvarets forskningsinstitut.

 Ljud från: SR, Lex Fridman Podcast, 10 Downing Street, Brittanica, British Pathé, Dokumentären The Peace of Paper, Disrupting russian´s artillery supply chain - Wilson Center.

Det förbjudna klustervapnet är effektivt på slagfältet samtidigt som det skördar civila liv. Trots det vill allt fler tillåta vapnet.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

1940 fick världen för första gången se de grymma effekterna av klustervapnet när nazi-Tyskland släppte klusterbomber över den engelska staden Ipswich. De små bomberna singlade ner i små fallskärmar som påminde om små, dödliga fjärilar.

Sedan dess har vapnet både blivit effektivare och farligare.

– Det är ett extremt effektivt vapen. Den täcker en mycket större yta än andra konventionella ammunitionstyper, säger överstelöjtnant Joakim Paasikivi, tidigare lärare på Försvarshögskolan, idag senior geopolitisk rådgivare på advokatbyrån Mannheimer Swartling. 

Klustervapnet är oftast en kapsel som antingen kan släppas med flyg eller skjutas iväg med artilleri eller med en robot. När kapseln närmar sig sitt mål öppnas den och fäller ut flera mindre sprängladdningar som slår ned över en stor yta.

Finessen ligger i att den som skjuter inte behöver var speciellt pricksäker för att träffa - men det här gör också vapnet kontroversiellt.

– Att man inte kan styra vapnet innebär ju både att det kan bli urskiljningslösa attacker mot civila, det vill säga att många civila dör eller skadas, men det är också ett krigsbrott, säger Måns Molander, Nordenchef på människorättsorganisationen Human Rights Watch.

Förutom att slå urskiljningslöshet, så fylls marken av klusterammunition som inte exploderat, så kallade blindgångare. Dessa skapar ett minfält där klustervapen använts.

– De kan ligga kvar i år, eller decennier innan de exploderar. Och tyvärr så ser de inte så farliga ut. De ser nästan ut som små leksaker. Det kan vara lockande att börja försöka ta bort dem själv, säger Molander.

Den dåliga träffsäkerheten i kombination med den stora andelen farliga blindgångar har lett till att vapnet främst drabbar civila, och det kan ske flera decennier efter det att kriget är slut.

Till exempel röjs fortfarande klusterammunition i Laos efter bomber USA släppte under Vietnamkriget på 60-och 70-talet.

Förbjuder vapnet

Genom FN försökte världens länder enas om ett förbud mot klustervapen, men utan att lyckas. Norge tog då på sig ledartröjan och lyckades 2008 ena tillräckligt många länder som var villiga att skriva på ett förbud.

– Det kallades därför Oslo-processen och 2007-2008 förhandlade man fram en internationell konvention som reglerar det här vapnet genom att förbjuda det men också förbjuda förvaring och hantering av vapnet, och uppmana till förstörelse av de förråd som finns kvar, säger Molander.

Trots att flera länder skrev på och levde upp till konventionens krav fanns en svaghet. Stormakterna USA och Ryssland skrev inte på, och kanske lite mer förvånade; inte heller Sverige.

Anledningen till att Sverige drog sig från att ratificera konventionen var Bombkapsel 90.

Det svenska klustervapnet

Bombkapsel 90 är ett klustervapen utvecklat för JAS 39 Gripen. Kapseln är tre och en halv meter lång och väger 600 kilo. När kapseln glider mot sitt mål släpps 72 mindre spränggranater ut som täcker en yta stor som flera fotbollsplaner.

Om Sverige skriver på konventionen innebär det slutet för bombkapsel 90 och det är inte den dåvarande svenska regeringen sugen på.

– Man får då ersätta den med andra alternativ som är lite mer skrymmande och det blir ett större logistiskt avtryck. Man kan säga att det är en kostnadsfråga, säger Martin Hagström på Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI.

Bombkapsel 90 ger mycket pang för pengarna, ett lika effektivt vapensystem hade helt enkelt kostat för mycket. Sverige och flera andra länder försöker istället omförhandla konventionen, bland annat vill man att förbudet bara ska gälla äldre klustervapen. Argumentet från den svenska sidan är att vapensystem som det svenska bombkapsel 90 inte har samma problem med blindgångare.

– Den lämnar ingen exploderad ammunition eller oerhört låg sannolikhet jämfört med alla andra alternativ, Martin Hagström FOI.

Granaterna inne i bombkapseln hade ett elektroniskt tändsystem som drevs av ett batteri, men när batteriet laddat ur efter några dagar är de eventuella blindgångarna inte längre farliga. I slutänden gjordes ingen undantag i konventionen - och efter påtryckningar från bland annat EU ratificerade slutligen Sveriges konventionen om klustervapen 2012.

Länder slopar förbudet

I mars i år lämnar Litauen konventionen om klustervapen, det blir första gången någonsin ett land lämnar en vapenkonvention.

Strax innan jul kom nyheten att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna öppnar för att även Sverige ska lämna avtalet och återinföra klustervapen i det svenska försvaret.

Att debatten blossat upp i flera länder beror på vad som sker i Ukraina som inte skrivit på konventionen. Utan klustervapnet hade underläget mot Ryssland varit större.

– Det har räddat ukrainska liv, det är alldeles klart därför att det är en effektiv vapentyp. Det är lätt att förbjuda vapen när man tror att man aldrig kommer att behöva dem. Men när man väl behöver dem så är det tydligt att det här är välfungerande vapentyper. 

Kalle Glas, Gräns

MEDVERKANDE:

• Claes Aronsson, Programledare

• Kalle Glas, Programledare och producent

• Joakim Paasikivi, senior geopolitisk rådgivare på advokatbyrån Mannheimer Swartling. 

• Måns Molander, Nordenchef på Human Rights Watch.

• Martin Hagström forskningsledare på Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI.

 Ljud från: SR, CNN, DW, Youtube, X

Om USA kopplar ett starkare grepp om Grönland kan det få konsekvenser som märks även i Sverige. Det kan också splittra Nato.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Efter Donald Trumps uttalande om att Grönland borde tillhöra USA har den danska regeringen lovat att satsa motsvarande 23 miljarder kronor på försvaret av Grönland. Den danska statsministern har också gjort en turné genom Europa för att få stöd från andra Natoländer. Trumps uttalande tas på större allvar den här gången än 2019.

– Det är ju oroväckande att detta är någonting som kommer så pass tidigt in i den nya Trump-administrationen, säger Anna Wieslander som är Noreuropachef på tankesmedjan Atlantic Council.

USA har i praktiken haft militär tillgång till Grönland ända sedan Danmark ockuperades av nazisterna under andra världskriget. Efter kriget skriver Danmark och USA ett avtal som ger amerikanerna rätt att bygga baser och ha militär stationerad på Grönland. Försvarsavtalet finns kvar än i dag i uppdaterad form och kan bara stoppas om alla parter är överens. Danmark och Grönland kan inte avbryta avtalet på egen hand utan att USA går med på det.

Under kalla kriget öppnar USA Thulebasen på Grönland och som mest finns där 6 000 amerikanska soldater. I dag heter basen Pittufik och har bara ett par hundra amerikaner kvar. I närheten av basen finns också resterna av en kärnvapenbas som amerikanerna började bygga under isen på 50-talet.

– Det där är ju en av kalla krigshistorierna som är ganska remarkabel faktiskt, säger Niklas Granholm som är forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut.

Grönland enar inte längre USA och Danmark

Historiskt har USA och Danmark stått nära varandra just tack vare Grönlands strategiska läge. Nu är det exakt det som skapar splittring istället. Det finns de som anser att Danmark kommit undan med att satsa mindre på försvaret än andra Natoländer tack vare att de gett USA tillgång till Grönland. Med Trump som president i USA är det snarare troligt att Danmark får mer press på sig andra Natoländer.

– Det skapar en massa oro, säger Jeppe Strandsbjerg som är lektor på danska försvarsakademin.

Nu väntar sig många att USA ska rusta upp på Grönland. Det kan får Kina och Ryssland att flytta fram positionerna i Arktis, vilket kan få konsekvenser för säkerheten i Sverige.

Medverkande:

• Niklas Granholm, forskningsledare Totalförsvarets Forskningsinstitut

• Anna Wieslander, Nordeuropachef Atlantic Council

• Jeppe Strandsbjerg, lektor danska Försvarsakademin

Programledare: Karin Hållsten och Claes Aronsson

Producent: Kalle Glas

Ljud från: Sveriges Radio, SVT, Youtube, AFP, DN, Reddit, Interesting Engineering, Bright Enlightenment,

Sveriges första nationella säkerhetsrådgivare hoppar av. Och nu utreds han för brott i tjänsten.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det är i december som det börjar blåsa kring Henrik Landerholm, Sveriges nationella säkerhetsrådgivare.

DN berättar att han anställt en person till sitt kansli utan att göra en säkerhetsprövning. Och några dagar senare kommer nästa avslöjande.

– En mobiltelefon på Ungerns ambassad som glömdes över natten. Allt medan Ungern var tveksamt till att Sverige skulle släppas in i NATO. Landerholm har antagligen varit där och pratat om det under en middag. Det här är ett par år sedan de här händelserna, säger Mats Eriksson försvarspolitisk reporter på Ekot.

Och sen fortsätter det komma avslöjanden om olika klantigheter. Det är hemliga dokument som glöms på en kursgård och en anteckningsbok som glöms på Sveriges Radio efter en intervju.

– Det är känsligt för det är något som de här tjänstemännen som jobbar på militära underrättelsetjänsten eller Säpo eller på Utrikesdepartementet med hemliga handlingar i något annat liknande område, FRA. Att lära sig från början att handlingar håller man reda på, kunskap håller man tyst om. Att då den som på ett sätt är högst upp i hierarkin inte har hållit reda på sina handlingar och varit lite småslarvig. Det skapar en väldigt konstig bild, säger Eriksson.

Henrik Landerholm är barndomsvän med statsminister Ulf Kristersson, något vissa menar är positiv medan andra ser det som nepotism. Men när det börjar storma kring Landerholm så spiller det över på Kristersson.

– Hade det gått bra med Landerholm så hade det inte varit något problem annat än att folk ändå kanske hade tyckt att det var lite konstigt att en sån nära vän sitter och ska ha en så känslig uppgift nära statsministern. Nu så fort det inte gick bra så blev det ju väldigt jobbigt för statsministern. 

Utreds av Säpo

Flera oppositionspartier har varit ute och kritiserat Landerholm och krävts hans avgång. Men vännen och statsminister Ulf Kristersson har hela tiden sagt sig stå bakom Henrik Landerholm.

Men när Säpo börjar utreda Landerholm misstänkt för vårdslöshet med hemliguppgift, väljer han att avgå.

– Nu kom sista droppen som urholkade stenen att det inleds en förundersökning.

TEXT: Kalle Glas

MEDVERKANDE:

• Kjell Engelbrekt, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan

• Mats Eriksson, Försvarspolitisk reporter, Ekot

  Programledare: Karin Hållsten och Claes Aronsson

  Producent: Kalle Glas

  Ljudklipp från: Sveriges Radio, SVT

Sverige har tillverkat sina egna ubåtar i över 100 år men nu är framtiden för Sveriges hemligaste vapen osäker.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Sverige började tillverka egna ubåtar som Hajen, Svärdfisken och Tumlaren under tidigt 1900-tal. Men på 1990-talet säljs varvet Kockums till tyska ägare som enbart verkar ha ambitionen att lägga ner tillverkningen och på så sätt bli av med en konkurrent. Varvet förfaller, personalen flyr och förhandlingarna om nya ubåtar strandar.

Till slut gör Försvarets materielverk, FMV, en kupp. En morgon 2014 överraskar de med två lastbilar för att säkra svenska intressen, de kommer för att hämta ritningar och motorer som de äger rättigheterna till.

– Det som hände var att staten gick in och säkrade våra tillgångar så att de inte skulle försvinna ut ur landet. Resten är belagt med sekretess, jag kan inte gå in mer på det, säger Veronica Wåtz, projektledare på FMV.  

Inte långt senare kan Saab köpa Kockums och FMV lägga en beställning på två nya ubåtar, A26, eller Blekingeklassen som den kommit att kallas.

Ubåtar ska verka utan att synas

Jämfört med de äldre ubåtarna som kallas för Gotlandsklassen så tar A26 det här med att vara osynlig ett steg längre. Den ska vara svårare att upptäcka i vattnet och har inget periskop till exempel. Den ger också ifrån sig mindre buller ombord.

– Vi lägger oerhört mycket kraft på det och kraven på A26 är betydligt hårdare ställda än vad det har varit på tidigare ubåtsklasser, säger Veronica Wåtz på FMV.

Med de två nya ubåtarna som man började bygga 2015 och fortfarande håller på med så kommer Sverige sammanlagt ha fem ubåtar, men de nya, som skulle varit klara 2023, dras med kraftiga förseningar och ökade kostnader. Bland annat för att Kockumsvarvet var i så dåligt skick när Saab tog över.

Och det börjar bli dags för ett nytt beslut om framtiden för svensk ubåtstillverkning.

– Jag skulle säga att det är mycket bråttom att dra igång processen, och det beror inte i första hand på att de här ubåtarna inte kommer att vara kvar länge för det kommer de att vara. Två av Gotlandsklasserna har ju precis moderniserats och kan vara i tjänst många år framöver. Utan det är snarare att nu har vi gjort det här steget och byggt upp kompetensen som vi till del hade tappat under det tidigare uppehållet, säger Johan Granholm, lärare i försvarssystem på Försvarshögskolan som också jobbat många år på Kockums med ubåtar.

Text: Karin Hållsten

Medverkande:

• Veronica Wåtz, FMV, projektledare för A26

• Johan Granholm, ubåtsexpert, lärare på försvarshögskolan

• Per Olsson, försvarsekonom, Totalförsvarets forskningsinstitut FOI

Programledare: Karin Hållsten och Claes Aronsson

Producent: Kalle Glas

Ljud från: Sveriges Radio, Expressen, Sveriges riksdag, NBC, Kulturskolan i Karlskrona, Saab

Sverige står inför ett jättebeslut. Politikerna måste bestämma om Sverige ska fortsätta utveckla stridsflygplan, eller inte.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Senaste gången Sverige diskuterade ett vägval för stridsflyget var i slutet på 70- och början på 80-talet. Då ville regeringen med Ola Ullsten som statsminister lägga ned utvecklingen av stridsflyg i Sverige, och det var på väg att bli så.

– Det var ju ganska nära egentligen inför att Gripen, den första versionen, skulle börja utvecklas. Det var inte så långt bort att det blev ett amerikanskt flygplan istället, säger Martin Lundmark som är lektor på institutionen för försvarssystem på Försvarshögskolan. 

För Saab som bygger planen är beskedet en katastrof så de tar fram en lösning som de hoppas ska få politikerna att ändra sig. Ett helt nytt plan för jakt, attack och spaning: JAS. Det lyckas. 1982 fattar riksdagen beslutet att Saab ska fortsätta att utveckla nästa stridsflyg som blir Jas Gripen. Nu, drygt 40 år senare, är det dags för en ny debatt.

– Alltså det här är miljarder med skattepengar vi pratar om, säger Per Olsson som är försvarsekonom på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.

Före år 2030 ska politikerna bestämma sig för hur nästa stridsflyg ska tas fram. Det finns tre alternativ: Låta Saab tillverka även nästa plan, utveckla ett plan med andra länder eller köpa ett från utlandet. Det finns ett starkt politiskt stöd i riksdagen för att låta Saab fortsätta att utveckla svenska stridsflyg men det pågår en utredning av alternativen som ska ligga till grund för beslutet.

Obemannade stridsflyg

På Saab pågår redan tester av tekniken i framtidens stridsflyg som ska tas i drift när Jas Gripen E pensioneras efter år 2050. En fråga är om nästa stridsflyg ska ha piloter ombord.

– Jag tror att vi kommer att se obemannade inom ett antal år som flyger bredvid bemannade. Så vi kommer att se en mix av obemannat och bemannat på resan framåt, säger Peter Nilsson som är chef för en del av Saab som heter Advanced Programs med cirka 250 anställda. De har fått i uppgift av svenska staten att titta på hur nästa svenska stridsflyg kan se ut.

Saab ska testa en prototyp för ett obemannat flygplan och en massa andra saker. Det handlar om 3D-printade metaller, AI i cockpiten för att avlasta piloten, med mera.

För Saab skulle det vara en katastrof om företaget inte fick fortsätta att tillverka svenska stridsflyg, men oavsett vilket beslut politikerna landar i kommer det få stora effekter för Sverige.

– Sverige är ju ett av de väldigt få länder som tillverkar stridsplan och detta är ju någonting som gör Sverige ganska unikt i världen överhuvudtaget, säger Elisabeth Braw som är seniorforskare i säkerhetspolitik på tankesmedjan Atlantic Council.

Medverkande:

• Martin Lundmark, lektor på Försvarshögskolan

• Per Olsson, försvarsekonom på Totalförsvarets forskningsinstitut

• Elisabeth Braw, seniorforskare på tankesmedjan Atlantic Council

• Peter Nilsson, Chef för Advanced Programs på Saab

Programledare: Karin Hållsten och Claes Aronsson

Producent: Kalle Glas

Ljud från: Sveriges Radio, SVT

Major, Roger Djupsjö om vilken effekt det svenska vapenstödet till Ukraina haft.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Major Roger Djupsjö, lärare vid Försvarshögskolan arbetar i Ukraina med det svenska vapenstödet och att utbilda soldater. Han är en av alla experter som hörs i media som tillbringat mest tid i Ukraina.

– Det jag sysslar med är framförallt att se till att de här olika sakerna som skänkts till Ukraina fungerar.

Sverige har skickat vapen och ammunition värt omkring 50 miljarder kronor. Det allra värdefullaste som Ukraina fått menar Djupsjö är stöd till luftvärn.

– Luftvärn gör att Ukraina fortfarande kan ha ett samhälle och ett land som fungerar, för det handlar inte bara om att skydda trupperna vid fronten utan det handlar ju också om att skydda infrastruktur. Där har vi bidragit en del till den förmågan faktiskt och jag måste säga det är det viktigaste.

Sverige har också skickat, bland annat artillerisystemet Archer, stridsfordon 90 och stridsvagn 122. Det har gett Försvarsmakten en unik möjlighet att på riktigt se hur deras vapensystem fungerar på slagfältet.

– Även om man testar ett fordon på övningar hemma så blir det ju inte samma sak som när det är på riktigt, när man utsätts för motståndarens artilleri eller motståndarens motåtgärder. Så att man har fått många erfarenheter.

När de svenska vapnen används som de ska fungerar de lika bra som det var tänkt på förhand. De har visat sig vara bättre än de ryska motsvarigheterna, men kriget förs inte alltid som i skolboken. Vissa vapen har använts på fel sätt. Ett exempel är stridsvagn 122.

– I det här ställningskriget har en del av vagnarna nästan använts mer som artilleripjäser än som stridsvagnar och då är den inte lika överlägsen de ryska vagnarna, men använder de den på det sättet som den är tänkt och den har sina största fördelar så har den varit ett bra vapen för Ukraina.

Hopp om framtiden

Det pratas allt mer om att kriget kan ta slut eller att någon form av fred kan komma till stånd under 2025. Frågan är på vilka villkor och hur beständig freden kan bli. Vi bad Roger Djupsjö ge tre exempel från historien på fredsavtal som visar att en fred kan bli långvarig. Det första exemplet är Andra världskriget:

– Det jag tycker man kan se efteråt är det att man satsar på att bygga upp Tyskland och ge dem hjälp att bygga upp en demokrati. Och den demokratin är ju en av världens starkaste demokratier idag.

Det andra exemplet är Syd- och Nordkorea. Där skedde ett stillestånd som delade ett land mitt i tu

– Och det är ju inte lyckat att dela ett land men samtidigt så har ju den freden trots allt hållits under alla de här åren. Och med internationell hjälp så har det fortfarande inte genomfört mer krigshandlingar efter det här fredsslutet.

Det tredje och sista exemplet Djupsjö bjuder på är freden efter kriget i det forna Jugoslavien, som var ett blodigt inbördeskrig i modern tid.

– Det finns många som säkerligen inte är nöjda idag, men trots allt så har ju freden mer eller mindre hållits sedan dess.

– Det går att få slut på krig och man kan komma fram till lösningar som ändå kan vara ganska länge. Det kan man väl ändå se som positivt.

Kalle Glas, Gräns
[email protected]

Vi på Gräns vill tipsa om P3 Historias nya serie om mordet på Trotskij, ett av historiens mest uppmärksammade politiska mord.

Ryssland och politiska attentat är ämnen vi på Gräns alltid går igång på och här är en otrolig historia om den ryska revolutionären Trotskij som blev jagad av Stalin - och om en ishacka.

När larmet går att två kablar är av utanför Gotland och Öland är en del snabbt ute och pratar om sabotage och hybridkrig.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En söndagsmorgon i november börjar skärmarna larma i rött på en övervakningscentral. Det är en fiberkabel mellan Gotland och Litauen som är av. Det dröjer inte länge innan en kabel till går sönder, den här gången utanför Öland.

– Då tänkte jag, åh nej, inte igen. Jag kände att nu startar det igen, och det gjorde det verkligen, säger Mattias Fridström på kabelföretaget Aurelion som äger en av de trasiga kablarna. Han har varit i samma situation förra hösten. Då var det flera fiberkablar och gasledningen Balticconnector som alla gick sönder på kort tid. Den gången misstänkte man ett kinesiskt fartyg med kopplingar till Ryssland, Newnew Polarbear. Den här gången misstänker man lastfartyget Yi Peng 3, även det kinesiskt med ryska kopplingar.

Men Hans Liwång, professor i försvarssystem på Försvarshögskolan och forskare i marina system på Kungliga tekniska högskolan tycker att man ska vara försiktig med att dra för snabba slutsatser.

– Man pratar om två stater, Ryssland och Kina som naturliga att ligga bakom det här. Men vi vet inte alls om det är så. Och det skulle ju faktiskt kunna skapa större oro, oreda och osäkerhet i hur vi ska försöka förstå omvärlden än vad det hjälper oss, att vi tidigt slår fast det där.

Ett spindelnät av kablar i Östersjön

1858 lade Storbritannien och USA världens första telegrafkabel över Atlanten. Nuförtiden uppskattar man att det finns 1,3 miljoner kilometer internetkabel på världshavens bottnar.

– Det är mycket ekonomiska värden som ligger på Östersjöns botten, det är många nationer som har intresse i det. Det är ett spindelnät av kablar i Östersjön därför blir det enkelt och attraktivt att åstadkomma stor skada, säger Paula Wallenburg, chef på första ubåtsflottiljen.

Två dagar efter kabelbrotten i Östersjön i november går Tysklands försvarsminister ut och säger att det är sabotage och hybridkrig. I Sverige pågår undersökningen, brottsrubriceringen är sabotage och statsminister Ulf Kristersson har sagt att det kan vara fråga om sabotage.

– Vi riskerar att missa viktig information om man direkt på en sabotageförklaring och fokuserar på vem som har gjort det. Det kanske vore rimligt att man istället tänkte att nu ska vi förstå hur det här gick till, säger Hans Liwång.

Medverkande:

• Hans Liwång, professor i försvarssystem på Försvarshögskolan och forskare i marina system på Kungliga tekniska högskolan

• Mattias Fridström, chief evangelist på Arelion

• Paula Wallenburg, chef över första Ubåtsflottiljen

• Johannes Axelsson, Baltic Offshore

Programledare: Claes Aronsson och Karin Hållsten

Producent: Kalle Glas

Ljud från: Sveriges Radio, National Geographic, Regeringskansliets youtube-kanal, Reuters

Ryssland övar på en kärnvapenattack och Ukraina skjuter robotar över gränsen. Kriget har eskalerat under den senaste tiden.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Det är natten den nittonde november. Ukrainarna ska snart vakna till dag tusen av storskaligt krig. Då lyser plötsligt natthimlen upp i norra Ukraina och flera robotar skjuts i väg över gränsen till Ryssland. USA har till slut gett Ukraina grönt ljus att avfyra robotar mot militära mål på rysk mark.

– En del av dem är riktigt viktiga. Till exempel ammunitionsdepåer, staber och en del fasta installationer som är svåra att flytta på, flygbaser och annat, säger Joakim Paasikivi, fristående militär expert och överstelöjtnant.

Den första natten har robotarna inte så stor effekt, de skjuts ned enligt ryska källor, men senare träffar de bland annat en flygbas i Kursk och radarn till ett luftvärnssystem som förstörs.
De nya robotarna, Atacms, kan skjuta upp till 30 mil. De kommer göra det svårare för Ryssland att backa upp sina trupper med allt understöd som behövs för att kunna strida länge. Nu kan Ukraina lättare komma åt det som finns bakom de ryska anfallsstyrkorna.

Ryssland kontrar med kärnvapen

Det händer fler grejer dag tusen. Ryssland släpper sin nya kärnvapendoktrin. Ribban för när kärnvapen kan användas sänks.

– Den stora skillnaden är att Ryssland nu säger att de kan använda kärnvapen mot ett land som inte själv har kärnvapen, men som har stöd av ett land som har kärnvapen. Så att det gäller nu Ukraina, säger den finländska Rysslandsexperten Hanna Smith.

Hon tycker att risken för en rysk kärnvapenattack mot Ukraina ökat, särskilt med taktiska kärnvapen.

Ett par dagar senare skjuter Ryssland en, som de kallar experimentell ballistisk robot mot den ukrainska storstaden Dnipro. Det är en robot som ska bära kärnstridsspetsar i normala fall men inte den här gången. Den ryska presidenten Vladimir Putin säger att det är ett svar på att USA låter Ukraina skjuta Atacms in i Ryssland. Han beskriver det som en lyckad kärnvapenövning i pågående krig, även om han inte använder exakt de orden.

Det finns fler tecken på att Ryssland trappar upp kriget och fler förklaringar till varför.

Medverkande:

• Hanna Smith, Rysslandsexpert och gästprofessor på College of Europe

• Joakim Paasikivi, fristående militär expert och överstelöjtnant

Programledare: Karin Hållsten och Claes Aronsson

Producent: Kalle Glas

Ljud från: Sveriges Radio, Reuters, AP, KVUE, CBS News, SVT, The Guardian, Aftonbladet

600 stridsberedda svenska soldater åker till Lettland för att skydda Natos östra gräns. De ska vara med och ta den första smällen om Ryssland anfaller.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

En vinterdag får högstadierektorn Magnus Frisk frågan om han kan tänka sig att leda en svensk styrka på 600 soldater som ska skickas till Lettland på Natouppdrag. Han är reservofficer och inte anställd av Försvarsmakten men har erfarenhet från tidigare utlandstjänstgöring i bland annat Mali. Det här blir annorlunda. För första gången ska Sverige vara en del av en styrka som försvarar Natos gräns.

– Det kändes ju som en insats man verkligen ville göra. Jag tänker att vi försvarar Sverige i Lettland, säger major Magnus Frisk som är ställföreträdande bataljonschef.

Styrkan som Sverige skickar är specialiserad på markstrid och blir en del av en brigad med tusentals personer från många länder och som leds av Kanada. Frontstyrkan brukar kallas för en snubbeltrådsstyrka som ska fungera som ett första hinder om Ryssland anfaller. Förhoppningen är att fienden ska hållas i schack tillräckligt länge för att förstärkning ska kunna komma på plats.

För svensk del är det här ett första konkret tecken på att det svenska försvaret ritas om i och med Natomedlemskapet. Sverige kommer behöva satsa mer militära resurser utanför landets gränser, men det behöver inte innebära att det sker på bekostnad av försvaret på hemmaplan tycker Försvarsmakten.

– Jag skulle säga att vi prioriterar inte bort någonting här hemma just nu utan ser det hellre som ett lökförsvar med flera lager på löken där vi nu flyttar en del av våra försvarsinsatser lite längre ifrån det svenska territoriet. Där har vi möjligheten att möta en rysk aggression tidigare snarare än att behöva få in ett sånt problem på svenskt territorium, säger Jonny Lindfors, Sveriges arméchef.

Större frontstyrkor

Efter ett beslut 2022 finns det nu internationella Nato-frontstyrkor i åtta länder i Östeuropa från Estland i norr till Bulgarien i söder. Även Finland är på gång att få frontstyrkor som Sverige delvis ska vara med och före befälet över. De här styrkorna ska dessutom växa de kommande åren. Samtidigt rustar Natoländerna upp och stärker den beredskap med hundratusentals soldater som ska kunna rycka ut om något medlemsland behöver hjälp.

Det är inte helt lätt att ändra mentalitet i Sverige från att ha fokuserat på de egna gränserna till att också prioritera gränsen österut mot Ryssland i Finland och Baltikum. Det kan ta tid för många beslutsfattare att helt ta in detta när viktiga försvarsbeslut fattas.

– Så att här måste man så att säga mentalt släppa sargen och börja tänka i allierade termer istället, säger Magnus Christiansson, universitetslektor på Försvarshögskolan och specialiserad på Nato.

Text: Karin Hållsten

Medverkande:

• Jonny Lindfors, arméchef Försvarsmakten

• Simon Hurt, expert i försvarsfrågor i Baltikum med bakgrund på Estlands försvarsdepartement.

• Magnus Christiansson, Universitetslektor Försvarshögskolan

• Magnus Frisk, major och ställföreträdande bataljonschef.

• Kenny Lundborg, skyttegruppchef P7

Programledare: Karin Hållsten och Claes Aronsson

Producent: Kalle Glas

Ljud från: Sveriges Radio, Folk & Försvar, SVT, Euronews, Regeringskansliet