Halv Borta Hos Mig har motvilligt klättrat ner från trädkojan i Västervik och drar vidare på en planlös roadtrip genom södra Sverige. Jönköping bjuder på hotshots och en imponerande bunker, på Hönö finns skaldjur och rapstars, i Halmstad firar folk tisdag under en föräldrafri tältpaviljong och i Malmös knarkrondell sitter polarna uppradade på sina vanliga platser så man slipper oroa sig. Frej och Malin gör ett försök att summera ännu en vecka av själaberikande guldupplevelser från det eviga sommarlovets smörgåsbord.

Frej och Malin checkar in i en förtrollad trädkoja i Västervik och har så trevligt att de lyckas stå ut med två dygn av reklamradio med pissdåliga låtar och en sommarpanel som basunerar ut undermåliga råd rörande sexuella ofredanden till landets alla industrisemestrare ute i hammockarna. Påverkade av reklamradions klandervärda A-rotationslista och den påträngande MTG-närvaron föreställer de sig hur NCC klättrar upp och köper loss kojan och massproducerar den under bolagskonceptet Love Always Group by NCC. Högt uppe bland ekar och ekorrar står det tydligt att en stark motivering till att hålla psykedelia olagligt är att man börjar skratta åt MTG, NCC och alla som gillar att bygga paraplyorganisationer runt kreativitet. "Och så kan vi ju givetvis inte ha det."

Världen brinner och Halv Borta Hos Mig är på så nedstämt humör att minst en timmes aggressioner fått klippas bort för att göra podden lyssningsbar. I Sverige är det populärt att döda getingar när de flyger för långt från boet och sticker folk, men Frej ställer sig frågande till varför man inte bara plockar ner hela TV4. Vännerna brainstormar vidare kring ett event på Mynttorget där man skulle kunna spänna upp Morgan Johansson och Lena Hallengren som sjöstjärnor på ett bandymål och låta den gamle NHL-stjärnan Pavel Bure skjuta straffar i solarplexus på herrskapet tills verklighetsfrånvändheten rinner ur dem, och samtidigt erbjuda ponnyridning för de allra minsta för att lätta upp stämningen och markera gränsen mellan satir och mordhot. Och så en midsommarskål i Explorer-spetsad Baileys för Chrille P som, om än postumt, äntligen fick sin upprättelse.

Frej och Malin byter dialekt och avsnittet är 100% fritt från Paolo och Corona. En skiljaktighet i smakpreferenser uppdagas och Halv Borta Hos Mig är beredda att gå till folkomröstning med frågan om vad som smakar godast: tjack eller ladd?

2020 kändes först helt ok men visade sig vara ett sånt jävla rövår att Halv Borta Hos Mig behövde ta ett sändningsuppehåll på några veckor. Nu har emellertid alla delar av redaktionen lyckats samla sig tillräckligt för att inleda andra året av Sveriges bästa podcast. Frej har spelat in ett mixtape och unboxar ett brev från Högsta domstolen. Malin har testat alkohol och tennis.

Tack gode gud(?) för alla er lyssnare och för Halv Borta Hos Migs enastående producent, the one and only Remi Lafvas aka Remlax!

ETT ÅR!!
Halv Borta Hos Mig ”firar” ett år som podd, men ett virus virkat av Hin Håle himself stjäl showen. Kambodja fick coronamemot för en sekund sedan så Frej har kunnat dricka drinkar vid poolen som om ingenting hänt. Malin som stått på fältet aka Stockholm city och känt av stämningen tänker att den allmänna rekommendationen borde vara att axla ansvaret för det egna immunförsvaret och hålla tassarna borta från knark. Men vad vet hon. Ljuset i tunneln är våffeldagen som i vanlig ordning firas den 25e mars.

Det är lätt hänt att man pratar skit om musikstilar som inte riktigt ligger i linje med det man själv tycker låter tufft. Och nog bor det två små dissfittor innerst inne i Halv Borta Hos Mig-redaktionen. Men Frej påpekar att den som inte hört Pussylover av Dj Balloon bör akta sig för att yppa något negativt om trance, och Malin menar att den som inte kan njuta av en horse-släpig hemmainspelning av reggaens guldkorn Rainbow Country förmodligen är psykopat.

Frej är kvar på andra sidan jorden och internet är så helvetes jävla dåligt, MEN inte i närheten av lika dåligt som socialminister aka hälsominister Lena Hallengrens beslut, att ignorera uppmaningen från samtliga partier i riksdagens socialutskott om att regeringen bör utvärdera narkotikalagstiftningen INKLUSIVE avkriminalisering av eget bruk, för att försöka få ner drogdödligheten och andra ämnesrelaterade skador på människor och samhälle. Malin har legat under en sten några dagar varpå hon missat socialministerns morbida hantering av ärendet. Döm om hennes förvåning när Frej mycket riktigt googlar fram bevis på att socialministern är en ryggradslös struts som hellre räddar sitt eget rykte i fina tantgänget än de otaliga liv hon nu väljer att låta släckas i förtid. På bristfälligt nätverk är det svårt att lacka ur så hårt som situationen egentligen kräver, så mer om detta framöver. Det här avsnittet är i själva verket ganska lugnt och harmoniskt. Och framför allt, kort. Som februari. Och Lenas sikt.

Har man inga sjuka barn får man rota fram nåt annat mörker att vältra sig i för nu står årets keffaste månad i full blom. Benso är sämst. Näst sämst är socker och stress. Sen kommer ohållbara ekonomiska system tätt följt av viruspandemier och censur. Frej och Malin sitter på varsin sida av jorden och gnäller så pass att VPN-tunneln kloggar igen.
Malin kommer ut ur garderoben som norsk medborgare och rabiat partipolitiskt obunden medan Frej svälter sig i Kambodja och blir drive-by-rånad på sin telefon. Stämningen är likväl god som Emmentaler-ost, Kim Jong Uns favorit.

Producenternas konung, Remlax

Frej har firat nyår på danska barer och sedermera rest iväg till andra sidan jorden för att gå runt i kortbyxor och göra musik. Malin, som inte kan få nog av svenskt januarimörker, lagar nybörjarburritos och läser böcker om kreativitet för att hålla gnistan uppe i den förlorade kampen mot det omvända dygnet. Årets första Halv Borta Hos Mig spelas alltså in på distans - the future is sannerligen here.

Producent: Remilax

2019 är på väg att ta slut och Halv Borta Hos Mig försöker sig på en årssummering, trots att det är svinsvårt att komma ihåg vad man har gjort under ett helt år. Det har rejvats och rappats men framför allt så har den svenska drogdebatten gått från nattsvart till ljusgrå på många håll, till vännernas stora glädje. Några som dock inte alls har hängt med i det senaste årets svängar är Malou von Sivers och Arga snickaren, och trots att TV4-fadäsen är det enda folk snackat om de senaste veckorna så har nöjet i att prata befogad skit om dessa boomers inte hunnit mattas av, varför det får runda av året.
Malin och Frej tackar för i år! Tack alla som lyssnar, tack alla som delar podden, tack alla Patrons och tack världens bästa producent och klippare Remi >>Remlax<