Det är högsommar och Johan och Anna ses för lite fyllesnack. Det blir snack om simskola, dålig andningsteknik och rädslor. Vi konstaterar att de flesta rädslorna är påhittade, men att vi oftast inte ens vet om det. Anna berättar att hennes rädsla för mörker försvann helt plötsligt en kväll alldeles nyligen. Johan räknar upp vinsterna han fått genom att skita i rädslan om att hans bleka kropp ska väcka starka känslor på stranden. Vi pratar också om mål. Om att skapa situationer där vi medvetet går in i lidande, om känslojakt, om att söka en yttre lösning på ett inre problem och om att ge bort makt till saker som ligger framför oss. Vi påminner om 9:e stegslöftena och att de infrias ibland snabbt och ibland långsamt. Men att om vi gör det vi ska så kan vi lita på att det sker. Fortsatt glad sommar! /Andrea, Johan och Anna

Anna har haft huvudet i röven och förlitat sig på sina egna tankar och Andrea har kastats fram och tillbaka mellan glädje och självömkan. Båda två vittnar om vad som händer när vi slarvar och inte håller oss nära programmet. Ett avsnitt om handbromsdragningar, jobbiga kretslopp, om att tappa förmågan att kritiskt granska sig själv, om att be om hjälp och om att få hjälp. Det pratas om gudsönskelistor och om att samma liv ena dagen är mörkt och jävligt och nästa dag ljust och härligt. Avsnittet avslutats med uppmaningen från en riktig old-timer: Step up and take your place on the planet!

Anna och Andrea konstaterar att julen var fin och att det för tusan gick bra att inte go crazy vid julbordet. Det fyllesnackas om nyårsfiranden och om att det nuförtiden inte ens är troligt att någon av dom är vaken vid tolvslaget. Om de många nyårslöftena som inte hållts. Om att acceptera sig själv. Om att fortsätta med goda vanor istället för att kämpa med att sluta med dåliga. Och om att (suprise surprise) handla istället för att bara tänka verkar vara vägen framåt. Stort gott nytt år till er alla från oss! Tack för i år! /Alkispodden

Anna och (en dunderförkyld och, enligt egen utsago, jättestark) Johan träffas digitalt för att spela in ett Alkispodden-avsnitt. Vi pratar om att det aldrig är bra timing att bli sjuk, att acceptans är en bra vän på vägen för att bli frisk (vem är det egentligen som godkänner att en kan ta det lugnt när en är sjuk?) och att det finns mycket likheter med att ställa sin egen diagnos i alkoholismen. Vi pratar om skuld kopplat till att vara sjuk, att försöka komma undan, att bara hitta på, att bli misstrodd, om perfektionism, om att inte få bli sjuk och ställa till det för någon annan och om rädslan att bli ensam (surprise). Vi fördjupar oss i undantagstillståndet: allt det där som vi kan skita i bara för att vi är sjuka – och vad som händer när vi gör det, t.ex. grinig gubbe-syndromet. Vi pratar om att nio dagar kan kännas som ett halvår för att det händer så mycket i livet. Om att åka på retreat och träffa personer i verkliga livet som en bara träffat digitalt. Om en gemenskap som för några månader inte ens fanns och som nu betyder så mycket. Vi avslutar med att reflektera över en ny rastlöshet som infinner sig när allt är bra, om finjustering av livet, om i-landsproblemen som hopar sig och viljan att starta nya projekt. Om att inte hinna vila för att det finns så mycket saker att göra (av lite oklar anledning) och om svårigheten att vara i varandet och den sammankopplade svårigheten att vara i känslor. Tack för att ni ville lyssna på oss även den här veckan! Vi är så glada att ni vill följa med oss på resan. Ni når oss som vanligt på [email protected] eller Instagram. KRAM från Anna, Andrea och Johan

Andrea och Anna fyllesnackar denna vecka om allt från ayurvedans likhet med 12-stegsprogramet, om att vilja träna för att det är kul (istället för att nå massa ouppnåeliga och strikta mål) att tro att det enda sättet att lyckas meditera är att flytta till Bali och att det egentligen inte behöver vara så svårt och stort. De diskuterar hur vi kan göra det lätt att göra rätt. Andrea myntar uttrycket "micro changes" och Anna bestämmer sig för att testa! Ämnet självcentrering slängs såklart in, tillsammans med en smula ego. Men mest pratar dem om hur skönt det är när vi inser att vi föds ju med en unik röst och en unik kod för vad vi mår bäst av - vårt jobb nu är bara att bli en procent bättre på att återigen lyssna på den rösten. En dag i taget, en sak i taget och det viktigaste först, som man brukar säga. Ha en fin helg alla lyssnare! Och hör av er om ni har frågor: [email protected] - Vi hörs!

Anna är långt bort på utflykt och lyckas ändå ha ett samtal med Andrea. Vi pratar om att vara en barnrumpa som spottar och svär (och vad det kan bero på), om att kunna vända varsomhelst till något negativt och om olika tidsperspektiv i nykterheten. Om att önska bort dagar (och livet), om spänningen att göra om stegen och om att ifrågasätta gamla beteenden. Vi resonerar om inventering av varulagret, om att gå igenom det som inte funkar så bra i livet, om att få syn på saker i ögonvrån, om att dela med sig om det jag är rädd för och om att panga rädsloballonger genom att ta ut dem i ljuset. Vi diskuterar skyddsmekanismer och -strategier, oärlighet, perfektionism, tillit till att saker och ting löser sig, andlig spänst och nya glasögon. Vi avslutar samtalet med att lyfta dagliga rutiner som är non-negotiable, att tömma dagssoprna, att ge oss själva bra förutsättningar och hålla oss i andlig spänst. Tack till alla er som lyssnar på oss och följer med oss på den här resan! Om ni vill komma i kontakt med oss: maila på [email protected] eller skicka DM på Instagram. Kram!

Andrea och Anna lyfter upp saker i ljuset som legat dränkt i alkohol och gömt bakom mängder av mat. Anna inleder med att berätta om att hon har insett att tänka och göra är skilda saker (bättre sent än aldrig). Hon delar om hur det är att gå från kunskap till att ha erfarenhet. Och en ny version av att göra sitt bästa, att det inte längre handlar om att maxa tills hon slår huvudet i väggen. Andrea har slopat drömmen om den stora Masterplanen - den ultimata planen för livet in i detalj, utan har landat i att det snarare handlar om att göra medvetna val i varje stund. Hon kopplar även ihop ränta på ränta-metoden och livet. Ett avsnitt som också handlar om hur tusan det är möjligt att bli fri från besattheten av mat. Hur går det till? Alkoholen kunde vi stänga dörren om helt. Men man måste ju fortsätta äta… Om lika sorters lösningar för samma problem, oförmågan att hantera våra känslor och konsekvenserna av det - vad vi gör för att stå ut i vårt eget skinn. Om att våga börja leva på ett nytt sätt, om att våga vara lite besvärlig och stå i obehag och uttrycka sina behov, om att våga lita på andra, att bryta mönster av isolering och om att kunna vara sig själv. Att gå från crazy till lugn och harmoniskt, till sinnesro. Tack för att ni lyssnar, tack för att ni hör av er! Kram, Anna, Johan och Andrea [email protected]

Ett avsnitt med en twist. Andrea inleder med att beskriva hur läget är med henne med ett, för Anna, nytt uttryck - ”scarecited”. Och det beskriver verkligen den resa hon är ute på. Vi får ta del av vad som händer när hon hoppar på tåget, eller öppnar croissant-porten, den onda loopen av mental besatthet och fysisk allergi. Hur det är när allt kretsar kring att kämpa emot och ge efter. När beroendet tagit över och allt handlar om att kontrollera, planera, dividera om vad som ska ätas eller inte ätas istället för att leva. Både Andrea och Anna har insett att bara vara alkis tydligen inte var tillräckligt och berättar om hur det är att nykter se en annan version av beroendesjukdomen i vitögat. Att vara medveten, se sitt eget vansinniga beteende men helt oförmögen att göra annorlunda. Ett avsnitt om det inre kaoset när socker och mat tar över. Om hur lösningen ser ut, för man kan ju inte sluta äta?!? Om gemenskap och betydelsen av likasinnade, att vara en del av någonting större. Om tacksamheten till alla som går före och visar vägen. Om vad det är som gör att vi till slut slutar kämpa och vill be om hjälp. Tack för att ni är med oss❤️. Hör gärna av er på insta eller maila till [email protected] Ta hand om er! /Anna & Andrea

"Allt löser sig, så länge vi fortsätter sätta en fot framför den andra".   Anna och Johan träffas för ett samtal där vi firar att Anna har varit nykter i fem (5!) år! Vi pratar om sorgebearbetning, om att vara nöjd och att det inte är naturligt för oss och om hur vi kan arbeta med våra förväntningar så att de inte drar iväg och skapar problem för oss. Om att tid är ogreppbart, vad som har hänt under de här senaste fem åren och att inte vara samma person nu som då. Vi pratar om att göra stegen i ett annat 12-stegsprogram och vad som egentligen är nykterhetsdatumet. Om att beroenden är samma och har samma lösning även om de har olika uttryck. Om att be om hjälp och att det kan vara så sjukt svårt även om vi vet att det är lösningen på våra problem. Om skillnaden mellan en träningscoach och en PT. Om att livet kan bli ohanterligt igen. Om att göra rent såren så att de kan läka fint. Att vara desperata nog att göra det som behöver göras. Om stegarbete som en frigörelseprocess. Om egots slaveri som kan ta sig en massa olika uttryck, från ekonomisk besatthet till mat, alkohol, relationer och såklart: när vi är våra tankar. Om att vara på konferens och inte ta onödigt stort socialt ansvar.   Vi avrundar samtalet med att prata om värdet av gemenskapen och insikten om att vi inte är ensamma. Om skillnaden mellan att vara beroende av andra människor och att vara beroende av gud. Om att simma själv till strandkanten. Och slutligen om att vara (väldigt) skeptiska till våra egna briljanta idéer!   Tack igen till alla er fina lyssnare därute! Om ni vill komma i kontakt med oss gör ni det enklast på [email protected] (mailto:[email protected]) eller på Instagram. Stor kram från Anna, Andrea och Johan!

Som alltid har senaste tiden för poddarna innehållit mycket släppa taget, mycket ske din vilja. Mycket planer och beräkningar, mycket föra sig själv bakom ljuset. Men också härligt lugna sommarsemestrar. Semestrar som inte skulle gillats av våra aktiva jag. Alls. Johan berättar om fascinationen av att vägra inse hur han funkar, om ”den här gången blir det annorlunda”-mentaliteten, om att vid 35 års ålder lära sig vad rutiner är och vad de kan göra för oss. Anna har insett hur viktig gemenskapen är och att hon inte kan inte göra det här arbetet själv. Hon delar också om klassikern ”inte störa sin sponsor” och om varför att ”göra en tia” är ett toppenbra verktyg. Vi inser att det var sinnesro vi var ute efter även när vi drack, men att vägen dit ser helt annorlunda ut nu. Och avslutar med att konstatera att- ja, vi snurrar till det men kampen är över! Vi har längtat efter er bästa lyssnare! Hör gärna av er❤️. Vi finns på Insta och på [email protected] Trevlig helg! /Alkispodden

I dagens avsnitt delar Anna, Johan & Andrea med sig av minnen från midsomrarna förr, innan de var nyktra. Hur kunde det se ut, hur kunde det kännas – och hur känns midsommar idag? Eftersom alla tre hade mycket för sig denna vecka sker inspelningen på varsitt håll och vi testar att fyllesnacka (eller som vi kallade det denna gång "ensam-babbla") för oss själva för första gången. Det känns både ovant, lite obekvämt men också fint och resultatet blir Alkispoddens egna lilla sommarprat. Som Johan så fint uttryckte sig "Hoppas att ni får fira midsommar på ett sätt som ni mår bra av". Kom ihåg att ni altid kan höra av er till oss på instagram @Alkispodden - eller på [email protected]. Ha det fint, så hörs vi snart! Hepp! // Alkispodden