Det här är ett avsnitt ur vårt elvaåriga arkiv. Det här arkiv-avsnittet handlar om Skellefteå. Vi tyckte det var en lämplig stad att plocka fram, med tanke på allt som har hänt sedan vi var där.

Det var april 2016 som vi kom till Skellefteå, i förfallstiden när deltat låg halvt fruset. Ett halvår tidigare hade kommunen tagit beslutet att bygga ett nytt kulturhus och utlyst en arkitekttävling. En månad efter att vi varit där utsågs vinnaren. Sara Kulturhus skulle komma att bli symbolen för den stad som växte fram i spåren av det som har kallats den gröna omställningen. 

Hösten 2017 blev det klart att företaget Northvolt valt Skellefteå som etableringsort för sin planerade batterifabrik. Staden klev in i löftenas tid.

Det Skellefteå som vi pratar om i det här avsnittet är en gles plats. Vi hör PO Enquist beskriva staden som en samling byar, plopp plopp plopp, i ett delta. Vi hör också hur byarna kanske är viktigare än staden, för identiteten. 

Skellefteå har blivit en pilotstudie i skala ett på ett vad som händer när ett samhälle plötsligt utsätts för ett stort tryck. 2022 var befolkningsökningen drygt 1000 personer. 2023 var den 2140. Arbetarna som skulle bygga och arbeta i den nya batterifabriken bor i tillfälliga baracker, i barackbyar som är större än kommunens flesta andra byar.

Så har staden förändrats sedan vi var där.

Men i grunden är det ju samma stad. Samma utdikade träsk, samma otroliga deltan, samma historia. Kanske kan det faktum att allt avstannar lite nu, att accelerationen, avtar något, göra att man åter minns allt det där som var – och är. Lämnar det där flygperspektivet som PO Enquist anade vid hundraårsjubileet när ett flygplan passerade på 300 meters höjd. Kliver ner och blir lite blöt om fötterna igen.

Enar Nordvik säger idag om vårt besök: 2016 var allt exakt som 1987. Varför kom ni ens?

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Cordobas historia finns inskriven i dess gator. Kanske på ett mer konkret sätt än i många andra städer. eftersom gatorna och torgen, själva planerandet och byggandet av dem i sig har varit en sorts verktyg för att förmedla en ny ordning, politisk och kulturell, men samtidigt har man alltid burit med sig den historia som man format det nya ur.

Córdoba är en hybrid, och en hybrid av en hybrid. Córdoba är en buljongtärning av spansk kultur, så som den formades i mötet mellan romarriket, den muslimska tiden och åtrererövringens katolicism. I Córdoba omger det islamska rituella mörkret, det katolska gotiska ljuset, de europeiska torgen ligger inskrivna i den gamla medinans gator. 

Arkitekten Gabriel Ruiz Cabrero som arbetade i trettio år med att restaurera och bevara katedral-moskén i Córdoba säger:

"Skönheten ligger i kontrasten. Det är en av de stora lärdomarna denna plats och historien ger oss. Vi står inte inför ett monument, vi står inför ett extraordinärt dokument."

Han talar om katedral-moskén, Mezquitan, i Córdoba, men han skulle kunna tala om staden.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dresdens utplåning natten till den 14 februari 1945 är katastrofernas urscen – alla känner till den. Myten om staden blev den om ruinerna. Men det egentliga Dresden var barockens, maktens stad. När den till slut byggdes upp igen under 2000-talet, vände den ryggen mot historien om förstörelsen. 

Dresdens barock tycks ha format romantiker. Här finns Caspar David Friedrich själsligt ensamma friluftsmåleri bland bergen och Festspielhaus i Hellerau, trädgårdsstaden, som lockade till sig alla som ville tänka fritt och nytt i början av 1900-talet. 

Mycket i Dresden har pågått under jord – som om det förflutna hela tiden går intill det nutida, eller ligger strax under det. Vi letar upp platsen där språkvetaren Viktor Klemperer skrev sina legendariska dagböcker och analyserade det tredje rikets språk och berget där Uwe Tellekamps Tornet utspelar sig, en berättelse om ett annat borgerligt liv i socialismens DDR på 1980-talet.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ålderdomens framtid kommer att vara urban. städerna blir äldre, men det betyder inte att de lockar till sig äldre människor, utan snarare att folk blir kvar när de blir gamla.

Det finns allt färre byar och landsbygder att återvända till. Dessa har de flesta redan lämnat.

Gamla kommer ta över våra samhällen, om de inte redan har gjort det!

Och en försvarlig del av dessa nyblivna åldringar kommer inte som tidigare i historien att vara fattiga, tacksamma, tysta och ta vad som faller från bordet

Det är aktie- och bostadsrättsgenerationerna som nu träder in i livets november.

En spaning är att vi snart inte kommer att tala om gentrifiering – utan om ”benskörhetifiering” av attraktiva stadsdelarna.

I detta avsnitt ska tala om ålderdomen som klassamhälle.

Om demensstäder och experimentella Alzheimerkliniker

Om ålderdomens och stadens ensamhet

Om 1980-talets Servicehus som socialdemokratins sista bastion

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Varje samhällsbygge har någon sorts nollpunkt – det som var själva orsaken till att det blev av. Ett berg där slottet kunde ligga, en korsning av vägar där handeln kunde föras, ett vatten där man kunde nå världen. Det här avsnittet handlar om en älv i mitten av ett samhällsbygge.

Om Pite älvdal – och det som växt upp vid den. Om man väljer att följa en landskapsform, som om man följde en väg, eller en gata, vad kan man få syn på då?.

Så ska vi följa Pite älvdal. Vi kommer resa mellan fragment: Från sirliga punschverandor till vassa vingar på vindkraftsnurror, mellan tempel för vattenkraften och stugor för flottare.

Det är december just innan gryningen. Bilen börjar nedstigningen i dalen, ner mot älven.

Tack

Florian Steiner, stadsarkitekt Piteå

Erica Duvensjö, byggnadsantikvarie Norrbottens museum

Musik:

Mikael Svanevik, undertoner.se

Glesbygdn "Låt det ligga ve Storsien"

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ingen människa är en ö. Ingenstans är det mer sant än på en ö. En ö tillåter en att lämna något, att resa över ett vatten, men trots att öar är enastående som platser för ensamhet – det storslagna havet, horisonten, vädrets makter – så kräver de att de som vill vara där lutar sig mot varandra.

På en ö måste allt finnas. Allt ett samhälle behöver. Annars finns de inte, som något annat än natur och som turism.

Det här är ett avsnitt om öar och de bofasta – om människors beroende av varandra på de här öarna och om deras kamp för att få vara de de valt att vara.

Vi kommer besöka två nordliga öar. En i kvarken utanför Umeå Holmön och en i Bottenviken utanför Luleå Hindersön. Där kommer vi träffa Joar Sandström, Maja Hallén och Johnny Stålarm – som alla bor på eller vill bo på öar.

Musik av Jorik Åtterbjörk, Dimman är som

Och Mikael Svanevik, undertoner.se

‍

Tack:

Maja Hallén

Joar Sandström

Johnny Stålarm

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Följ med till Stockholm på 1990-talet tillsammans med ögonvittnena: Tomas Andersson Wij, Helena Glantz och Nathan Hamelberg. Det blir en vandring genom en stad som upptäcker sig själv, blir självmedveten och förstår sitt eget värde. Men det är också ett decennium där innerstaden fortfarande är full av håligheter som kan fyllas av den som vill göra något. det är en stad där skillnaderna ökar, men där nya människor också, genom subkulturer och musik tar plats på stadens gator och på dess restauranger och klubbar.

Talkshow Live Stockholm spelades in den 25 oktober inför publik i samarbete med Arkitema.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Att åter besöka förra decenniets artiklar kan onekligen ge en bismak av aska. Särskilt om det handlar om trender och företeelser som är ”inne” och hur vi ska bli lyckliga och befriade från smärta och besvär, hur människor och samhällen ska resa ljust mot framtiden. 

Tio år en skoningslös tidsintervall, förgängligheten och misstagen sticker i ögonen. Däremot är t.ex trettio år gamla samtidsiakttagelser redan mindre påträngande distansen har skapat ett milt överseende och en objektiv blick, kan man få för sig. Och ju längre tillbaka i tiden desto bättre blir det. 

Det förflutna är en fantastisk hoppfull plats. Men här stannar vi i den samtid som den var nyss! Och pillar lite i det variga sår som heter: det vi levde i, och trodde oss veta.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Längs Moselfloden i västra Tyskland ligger Trier. Bland vingårdar i en stilla del av Europa kan den medeltida stadskärnan tyckas idyllisk, men här vilar en revolutionär ådra och spår av ett av världshistoriens största imperium.

1818 föddes Karl Marx i Trier, hans födelsehus är idag ett pilgrimsmål för många människor, framför allt från Kina. Marx växte upp i denna medeltida småstad vid den stillsamma floden, långt från de industristäder han skulle komma att förändra med sitt skrivande. Marx bodde i ett hus helt intill stadsporten Porta Nigra, byggd av romarna 180 efter vår tideräkning när var Trier på väg att bli en av romarrikets största städer med omkring 90.000 invånare.

Under Karl Marx uppväxtår blottläggs och återupptäcks de gamla ruinerna – Napoleon ville bygga ett revolutionärt kejsarrike – som under medeltiden byggts och sjunkit undan från stadsbilden. Marx ser från sitt fönster de materiella spåren av ett imperium. Han ser hur allt som är fast, någon gång, förflyktigas.

Vi gör en vandring i staden med Karl Marx, och ser hur de förtryckta vinbönderna väcker hans politiska skrivande och gör honom till socialist. Vi vandrar i den romerska staden, i dess trångbodda sjuvåningshus, och in på de monumentala baden, dit alla var välkomna.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.